Ur ett. bref från Gefle den 7 Febr. 1835. Med skäl kunde man säga, här ait vintern är försvunnen. Gatorna i Gefle äro torra, som i Maj, och ett par regnnätter hafva mycket bidragit till deras kompletta rengörelse, Varuomsättningen är i hänsigt till årstiden högst ringa, och hvartill det bristande vinterföret är orsaken, De från Distingen återväntade Helsingarne, der de i allmänhet fått förmånligt afsätta sitt lin, begagna isväga ne, och de fleste fara vär stad förbi, eller ock våga de ej öka sina lass. Spannmälsprisens stegring härstädes anses tillfällig ch icke grundad på varans förminskade tillgång. Emellertid ha i dag torgpriserna för råg varit 15 1-2 å 1G Rdr, och för korn 12 1-2 å 13 Rdr rgs; men dessa höga priser torde äga kort varaktighet. Ett par olyckshändelser hatva äfven inträffat till följe af det äfventyrliga väglaget. Ett slingrande linlass hvälfdes för någa dagar sedan öfver sin ägare, en bonde från Södra Aelsingland, och dödade honom. En arbetskarl har äfven, genom ett oförsigtigt begagnande af en isväg, omkommit i ett strömdrag. Annars äro isarne, der de ej af lifligare strömfåror försvagas, starka cb pålitliga som berg. De jernverk, som äro belägna vid större vattendrag, lära ock af sådan orsak erhålla öfverflöd på kol. Oaktadt menföret ser man dock långa rader af forslande Mo akarlar släpa sig fram, begagnande dervid, icke utan framgång, den ringa isbeläggning, som landsvägsrnes afloppsdiken erbjuda.