OO Oc TT OO OO SENSE EM RT mRERRERRRRRRRRERRRRRRRRRRRREEREREERRRERERERRREREREEREEERRRRRERERERERERERERRRRRERRERRRRRRR RR R-—-—————-—— alltför talande bevis på statsekonomisk och financiI ell oförmåga att ens organisera ett verkställbart lånesystem. Beträffande Hr af Billberghs förslag, så vore det visserligen försigtigare uppstäldt, ty man hade der icke bundit sig vid några vilkor för låsets upp:sgande, antingen det skulle ske emot 4, 5, 6 eller 7 procent, eller mot rabatt till go, 80 eller 70 af kapitalbeloppet. Men denna ofullständighet gjorde det väl temligen betänkligt att dertill blindt lemna sitt bifall. Hr D. öfvergick derefter till ett kort upptagande af de skäl, som af Friherre Nordin och Grefve Frölich blifvit anförda för det ifrågavarande lånet. En talare (Frih. N.) hade sagt, att silfret söker sig dit, der det gäller mest. Detta vore, ganska sannt, men just sådant syntes talaren bevisa, att om silfret gällJe mer i Sverge, d. v.s om man här köpte mera varor eller egeudom, eller erhölle högre vinst för penningen än i andra länder, så skulle, sedan vi fått fast myuntvärde, silfret sjelfmant vandra hit, såframt kreditiagarna och kreditbanken väsentligt voro så ordnade att säkerhet och kredit funnes. Men att med en fortfarande ofullkomlighet i dessa lagar och bruk genom lån tvinga silfret hit, vore ett fåfängt försök, ty det skulle då tvifvelsutan lika lätt leta sig vägen bort, stängde man det ock inne i bankens hvalf. Samma talare hade sagt att rörelsekapitalet vore alltför ringa, ja att det minskats på den sedI nare tiden; men på samma gåovg hade han för oss upprullat en ganska vacker tafla af vår jirnhandterings, vårt jordbruks och våra närvingars stigande produktion. Talaren hemställde om detta ej voro något inkonseqvent. Ty antingen vore den, lik väl allmänt antagna, satsen origtig, att en ökad produktion alltid bildade ett ökadt rörelsekapital, eller ock måste den värde ledamoten hafva orätt deruti, att produktionen blifvit ökad, men rörelsekapitalet minskadt. Emellertid vore förbållandet onekligen det, att produktionen stigit, Således måste deraf följa, antingen att rörelsekapitalet förut varit alltför stort, eller ock att den värde ledamoten förblandat sedelstock med rörelsekapital, och af det factum att den förra något indragits, hemtat den slutföljd, att det sednare Jemväl blifvit mindre. Dermed hänger likväl troligen så tillsammans, at en lifligare omsättning, lägre varupriser, ena vidgad kredit göra oberäkneligt mer för att fylla rörelsens behof af bytesmedel inom landet, än en ökad sedelmassa, helst då denna bildas genom konstlade låneanstalter. Hur mycket skulle t, ex. icke inrikes vexlar bidraga att ersätta den bristande delen af rörelsekapitalet ; men derpå synes Reg. ej hafva tänkt — — Den värde ledamotens erinrande, att, oaktadt näringarne stigit med ett minskadt rörelsekapital, de likväl nu skulle afstanna om detta sednare ej ökades genom lån, torde ej eller innefatta någon logisk tankeföljd.. Man hade förmenat att det ifrågavarande lånet skulle konsolidera realisationen. Talaren trodde denna vara tillräckligt konsoliderad, om banken blott finge sköta sig sjelf. Men, lika med Friherre Kantzou befarade han, att det för räntel.qviderna ökade vexelbehofvet af. onakring 200,000 Rdr banko i silfver årligen skulle olägligt tynga på handelsvågen och möjligen föranleda silfverexport, samt derigenom tvinga banken till att operera, något som alltid, mer eller mindre störde förtroendet till realisationreo. — Friherre Nordin kade vidare sagt, att statens inblandning såsom förläggare för våra näringar m. m. vore både nödig och nyttig, så länge, hade han tillagt, vi egde en statsbank. Talaren (HM. D.) trodde likväl att statens inblandning i de enskilda industriföretagen alldrig visat sig gagna. Han citerade såsom exempel magasinsinrättningen och frågade om icke en hvar, som tänkt sig in1 d:tta ärmne, ansåge det hafva varit mycket mer gagnande för vårt land, derest Regeringen i stället stadgat en ändamålsenligt låg och fix tullå spannmål — Talaren hade tillförme förnummit, att Friherre Nordin önskade, att Stats-baxkens funktioner såsom Diskontoch Låne-banker småningom måtte öfverflyttas på enskilda fören:ngar. Denna åsigt vore äfven talarens, men han hemställde, om vägen härtill vore att genom statens ytterligare inblandning med desssa enskilda föreningar konsolidera behofvet af en Stats-bank. Friherrn hade viAa 0 a ANN An