Aftonbladet – 7 februari 1835, sida 2

rande, så att frågan om anförandets uteslutande kunnat afgöras. Hr L. förenade sig med Hr Sintesson. Hr EKERMAN hade redan förklarat att hav ogillade Hr Petregs anförande. Då det likväl, redan när samma yttrande afgafs, var Ståndet bekant att Hr P. ämnade på en tid, enligt erbållen permission, lemna Staden, hade man bort genast besvara detsamma och ej dermed uppskjuta tills han vore borta, Herr LEFFLER förklarade, att man ej beböfde svara fenast då anförandet begärdes på bordet. Hr EKERMAN, hade anseti denna bordläggning ganska besynnerlig. Det vore ej svårt att visa sig käck då moståndaren är borta. Hr SANTESSON förklarade, det varit bans rättighet att begära avförandet på bordet, så väl för dess vidlyfiighet, som för diss olikartade innehåll. Talaren fruktade, att om han genast skulle besvarat det hade han begirt det under bordet. Hr HALLGREN ansåg det vara Ur Petr rättighet att få sitt anförande i protokollet intaget, ehuru taleren förklarade sig ej kunna i alla delar gilla samma anförande. i StatsUtskottets betänkande lades till handlingarne och Hr Petrgs anförande skulle till protokollet intagas. I anledning af Hr Petrgs motion, iförd i N:o 24 af denna tidning, om åtgärders vidtaganrde till ernående af ett snart slut på riksdagen, yttrade Hr Holm att, ehuru ban ej kunde instämma i motionen i sin helhet, så, och då han önskade slut på riksdagen så snart som möjligt, ville han att Utskotten skulle anmodas att inkomma med uppgift på ännu återstående ärenden. Talaren visste att Bonde-Ståndet förelaggt Utskotten att icom den I:sta Mars afsluta sine göromål. Ett sådant föreläggande ansåg talaren dock ej lämpligt; äfvensom har ansåg inbjudning till de andra Stånden ej vara behöflig. Hr SANTESSON hade alltid varit för allt, som kunde bidraga till Riksdagens förkortande; men ansåg den nu föreslagne uppmaningen till Utskotten alldeles öfverflödig. Motionen kunde helt och hållet afslås. Hrr EKERMAN, RUBIN, SAHLIN, EKSTRAND och BÅÅTH understödde motionen utan att gilla framställningssättet, äfvenså Hr JfZalling, som ansåg cetta steg så mycket heldre böra vidsgas, som man på detta sätt visar nationen, ati det ej är repretentanternes, utan representationsformernes fel, att denna Riksdag snart nalkas det hittills kända maximum af femhundrade dagar. Er LEFFLER förklarade att en sådan skrifvelse till Ekonomi-Utskottet sore utan nytta och bestred remiss. Likaså Hr WIJK, uvder evahanda förklarande rörande Bevillnings-Utskottet, hvilket, såsom Talaren yttrade, ej hade något att göra, Hr HELSINGIUS begärde att, i anledning af motionen, skrifvelser reåtte afgå till alla Utskott med somodan att inkomma med uppgift på de mål, som återstå. Inbjudningen ansåg Taleren likgiltig. Hr HELLEDAY ansåg remiss till Banko-Utskottet ej kunna verka något, emedan Utskottet ej kan afsluta sine göromål förr än Kongl. Meajt. bestämdt myckenheten. Herrar EKERMAN och HALLING, med hvilka Er Holm m. fl. förenade sig, trodde att detta vore ett ytterligare skäl för remisser. Om Hr Helledays nu yttrade mening skulle blifva Utskottets svar på remissen, så borde representationen inför threnen underd. anhålla om bäfvande af detta: hinder för Riksdagens afslutande. Ståndet beslöt att skrifvelse skulle, i anledning af motionen afgå till Utskotten med anmodan att skyndsamligen inkomma med uppgift på återstående mål, hvaremot inbjudnisgen ansågs öfverflödig. I anledning af Expeditions-Utskotiets memorial angående timad misskrifning uti en R. Ständers underd. skrifvelse till Kongl. Maj:t, stannade Ståndet i lika beslut med Bidd. och Adeln, nemligen att ExpeditionsUtskottet skulle ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse, hvaruti bemälte misskrifning angifves och rättas. Err LINDERHOLM och BÖÖK tillkännagåfvo, att de ej varit närvarande då den felaktiga skrif velsen expedierades. Derefter föredrogs Siats Utskottets betänkande N:o 404, hvaruti tillstyrkes, att öfverskotten på konvoymedlen måtte få användas till ombyggnad af Trollhätte kanal och dess bringande till samma dimensioner som Göta kanal. Herr HALLING: Såsom den tiden begagnande erhållen ledighet från Riksdagsförbandlingarne, har Lt Lurar foöonAmMm TT. 9