Aftonbladet – 3 februari 1835, sida 2

Mb FFV MM oe a La tutionella samhällen. Andra Artikeln, Om man skall tro författaren i Statstidningen, så kunna de personer, som bilda en opposition, fördelas i nedanstående sex klasser: 1:o0 Fullt oberoende och oväldige män. 2:0 Ej mindre rättsinnige medborgare, fastän af doktrin, syster matiker, 3:o Ärelystne, dock män af förtjenst. 4:o Exalterade, men bona fide. 5:o Hederligt folk, utan opisioner. 6:o0 Individer, med samhällsvådliga grudsatser. Vi vilja icke uppehål!a 0;s med anmärkningar vid denna klassifikation, oaktadt vi icke kunna inse begränsningen mellan vissa af dem eller hvarutii de egentligen skilja sig, såsom t. ex. hvarföre den första och andra klassen icke kunna vara fullkzomligt förenade. Likväl är nödigt erinra, att en sådan fördelning endast framställer ena hälften af saken. För att förklara detta, måste vi gå något längre tillbaka, och återföra frågan till sin egentliga ståndpunkt, eller representationens natur. Denna är till sin idd ingev annan, än sjelfva styrelsens: ett medel till befrämjande af statens ända. mål, det allmännas bästa. Man måste, vär man blott håller sig till idden, antaga detta sednare, säsom utgörande bådas gemensamma syfte. När båda verka till samma mål, äro de till sin beskaffenhet ganska nära beslägtade oeh den olika fördelningen af deras behörigheter, är endast 2:ne paralelt liggande vägar, utgående från samma punkt och ledande till samma slut. De räcka hvarandra handen för detta ändamål, de upplysa, bistå och understödja hvarandra, samt glädja sig åt ju mera den ena kan undanrödja hindren och litta framskridandet för den andra. Orm denne lyckliga harmoni ej finnes emellan styrelsen och representationen, kan man taga för gifvet, att sådant merendelsär den förres fel, förutsatt att den sednare verkligen representerar folket. Något undantag från denna regel kan visserligen medgifvas i länder, der en mägtig kast beherrskar både styrelse och folk, såsom i det Södra Europas Kalolska länder, Historien visar likväl, att det varit styrelserna, som för sina orena afsigter låtit denna kast utbilda sig. till en sådan preponderans, att de velat förtrycka friheten och derföre slatit förbund med obskurantismens apostlar; att utom detta törderfliga förbund, skulie bvarken mörkret blifvit så mägtigt, eller friheten så svag; att de svårigheter, emot hvilka en regering med liberal syftning der kan hafva att kämpa, i sjelfva verket endast äro de onda frukterna af deras föregångares onda utsäde, och att regeln således, närmare betraktad, icke ens behöfver erkänna detta undantag. Men då d-ssa stater ännu äro så unga i konstitutionelt hänseende, att de ej intaga något rum inom det representativa systemets historia, 5å kunna vi utan skada lemna dem ur sigte, och endast hålla oss till de samhällen, der ingen sådan skiljemur uppreser sig emellan Styrelse och Folk. Det beror sålanda, såsom vi i första artikela nämnt, af styrelserna att bilda Oppositionen, eller att neutralisera henne. Hvad är en representation? Jntet annat än nationens kärna, hvilken hon sjeM uppdragit bevakandet af dess bästa. Kan man föreställa sig, att hon skulle gifva detta nppdrag åt någon annan än den värdigaste? Väljer någon enskild, om han har valet fritt, annat än den bästa fullmä3tig han känner? Skulle då nationen göra annat; och får man då anse Representanterne annorlunda än som de bästa, mest upplysta och välsinnade bland Nationen? . ms Emot denna sats tycka vi oss höra ett rop uppstå från östan och vestan. Man skall säga, att förbållandet ej är hvad vi imaginerat; att nationen icke omedelbart ut:alar sig, att hon icke får välja de män, hon anser för de värdigaste, utan dem, Som formerna tillåta henne välja; att sjelfva de valdas upplysning och verksamhet icke sällan göres Onyttiga eller blott till hälften nyttiga genom dessa formers olämplighet o. s. V, Men då fråga vi: hvar är sku!den? Återigen styrelsernas, som antingen sjelfva bildat denna olämpliga rspresentation, eller under tiden förderfvat dess elementer, eller hindrat de förbättringar, som tid och ombytta konjunkturer deri påkallat. Representationens brister blifva således alltid en anklagelse mot styrelsen, hvilken a FE 2 TR