Aftonbladet – 2 februari 1835, sida 2

Af Konel. Slotts-Rätten meddelad-s dena 21 sist Jannari slutliat utslag uti den i detta blad förut omnämnde ransakning argående ett i trakten af Köpmanstorget den i December förlidet år förefallet större slagsmål. Emeuter äro ailtid en vådlig sak, men om, såsom det står i visan, det kan lända till någon mildring för d ssa likasom andra händelser, när det sker för flickors skull, pirum, så synes detta bordt tillämpas på nu ifrågavarande tillfälle, aldenstond det icke allenast vid stadens Kämnersrätt upplystes att en flicka varit orsaken till tumultet, utan också är mycket sannolikt, att tämparne haft något till bästa. För dem, em icke erinra sig sakens början, tord: nämligen böra nämnas, att de svarande voro tvänre skräddaregesäller, som kommo direkte ifrån Amerika, hvarest de i portgången — ty det var icke wverldsdelen, utan krogen Amerika hvarifrån de voro resande — hade förfördelat en piga, och i anledning deraf råkat i slagsmål med någre tillstådesvarande kanonierer, hvarefter Polisbetjening infunnit sig med en patrull af Stadens Militärkompani, och, under det de begge gesällerna sedermera forslades till Rådbushäktet, hade en till patrullen hörande soldat bhfvit af den ena arrestanten öfverfallen. Att hela affären varit till sitt ursprung obetydlig, inhämtades af den förklaring, som inför KimnersRätten afgafs af den förfördelade pigan, hvilken yttrade, att de begge gesällerne väl, under skämtsamt tilltal, hade för hållit sig något sjelfvåldigt emot henne, men att sådant likväl icke varit annat, än ett raljeri, soma hon ganska väl kunde tåla. Begge de tilltalade fälldes att böta för gatufredsbrott och utdelade slag, men, i afseende på angifvelsen rörande patrullens öfverfallande, förekom ingen bevisning, helst den soldat, som skulle blifvit förfördelad, inför Kongl. Sloitsrätten uppgaf, att han i följd af mörkret å gatan samt den folkträngsel, som tillika inträffat, ej hade bestämdt varscbiifvit hvilken slagit honom, hvadan ock ansvar i deona del af målet ej kunde ådömmas. Den 28:de Januari afsadss jemväl Kongl. Siottsrättens u!slsg uti en derslides förehafd ransakning, angående ett stort slagsmål, som den 2:dra sistlidne December föreföll uti skottgränden emelan polisbetjening, gardister vid Kongl. Lif-Gardet till häst och Andra Lif-Gardet, en spruilagare samt en snickaregesäll. Uti detta mål förekom, oaktadt ej mindre än 13 vittnen blifvit hörde, så föga bevisning, att endast tre af de tilltalade kunde fällas till ansvar, nemligen ena af gardisterna, en af Polisbetjeningen samt den omförmälde sprutlagaren De gravamina, som förekommo, inskränkte sig för det mesta till oqväcinsord, hvaraf likväl ett så rikligt förråd hade vankats, att det nästan uppgick emot samlingen af dylika i Minervas vamnkuvniga rapsodier,. Någonting eget var, att Polisbetjenten varit den ovettigaste af allesammans och ensam fick böta för fyra uitlåtelser. De tvistande hade i synnerhet hedrat kvarandra med tillnamn af alla vöjliga slags hundar, hvartill de hade bifogat förnamn af andra husdjur, såsom fa, svin, m. m:. Äfven detta uppträde var till sin upprinvelse ett karleksgnabb, emedan det börjat dermed, att gesallen och gardisen af jalusi blifvit osams inne på ett näringsställe i gränden och genom det slagsmål, som sedan förefallit dem emellan få gatan, gifvit anledring till bela oredan. Fr