Aftonbladet – 2 februari 1835, sida 1

Om legala och Moraliska motvigter i konstitutronella samhällen. De som på sednare veckorna studerat Statstidningen, hafva der utan tvifvel genomläst trenne artiklar med ofvanstående rubrik. Ämnet är så vigtigt, att dessa artiklar icke torde böra framsläppas utan en närmare granskning, den vi med nöje företaga, icke just derföre att vi dela mycket af Författarens ås:g!er, utan emedan man deri varseblifver en omsorg, att i framstäl niugssittet iakttaga lugn och moderation, samt till och med en viss grad af rättvisa åt motståndarne. Dessa egenskaper, så ovanliga has dem, som nu vilja föra styrelsens talan inför alimävheten, förtjena allt möjligt beröm; men å andra sidan hafva de ofta medfört en obestamdhet i idcernas framförande, som gör det svårare att följa författaren, än om åsigterna och omdömena varit mera bestämdt uttalade. Dessa få nu oftare gissas till, än de kunna klart inses, och den genomskinliga ytan halkar så lätt undan den gripande handen, emedan föremålen icke sällan sakna gifna former och skarpa konturer. En vederligsning blifver således lättare bloitställd för beskyllningen att ej hafva rätt uppfattat meningen, alt hafva gifvit orden en annan tydning, än de verkligen ägde. Dessa motiver voro tillräcklige att lemna vederläggningen oörsökt, om icke både sakens vigt uppmanade till en sådan, och sjelfva framställningens opartiskhet gjorde satsernas förvillande egenskap så mycket vådligare. Vi skola således våga försöket. Författaren säger i början af artikeln, att den afser allmänna förbållanden, icke inskränkta specialiteter, att den fäster sig vid principer och deras tillsmpning, men ej bedömer denna sednate efter lokala intressen, utan efter principernas egen natur. Detta bemödande af allmänvelighet har blott till hälften lyckats, och kunde ej lyckas mer. Om man, utan att ingå i den lokala tillämpningen, endast vill hålla sig till sjelfva prizcipen, så skrifver man icke många artiklar öfver detta ämne. Författaren har också derföre, kanbända utan att märka det, frångått sin afsigt, och gjort sjelfva denna lokala tillämpning, än på England, än på Frankrike, än på Tysklands stater, än slu ligen på Sverge, men utan att bestämdt nämna ens sjelfva ländernas namn. Vi seta icte, om det är någon fördel; si äro gansia benägna att tro, alt det icke så är, utan att han tvärtom äfventyrar, att anklagas för partiskhet och orättvisa, just derföre, att han velat undvika till och med skenet deraf, samt att hans artiklar blifvit, just hvad han vilie att de ej skulle blifva, nämligen icke didaktiska, utan polemisk -. Vi göra honom endast rätt, om vi tro att heap kuonat mera bestämdt uttala sig, och ej derföre beköf: blifva sårande, och att hans motståndare kanhända skulle hållit honom ännu mera räkning för den bestämdt sngifna syftningen, än för den blott framskymtande, hvilken just deriöre kan missförstås. Det är ice irringen i åtgter, som fördömmes, det är det grofva, smädeliga, försåtliga i der2s framställningssätt, och för ett sådant behöfver författaren ej frukta ait beskyllas. Om man vill generalisera frågan, så tro vi, ait man måste gå något längre tillbaka, an förf. gjort, och sålunda icke inskränka de sociala motvigterne endast till konstitutionella stater, emedan man då aldrig kommer till hvad förf velat komma till: sjeifva principen. Denna priscip är en evig och oföränderlig naturlag, utom hvilken ett samhälle lika litet kan existera, som det kan vara till utan jord, utan lult och vatten. Ali: lif beror på motsatta krafters vexelverkan. Tag bort motståndet,