Aftonbladet – 29 januari 1835, sida 3

MM mmm mm M — — Z— — ? ? m— — —V—Ö—— ——.s Vi anse öfverflödigt alt ingå i närmare pröfnaing af iförfattarevs lagprojekt om ansvar för tjenstehjon, som vårdslöst umgås med eld; tv dels är sådant bestämdt genom lag, dels är ej svårt att inse, det författaren .vid sistl. flyttningstid måtte haft ondt vid att liqvider ra sine tjenstebjon och derföre vill han brisga å base en metod, enbgt hvilken han kan nästa Mikel afqvitta åtminstone halfva lönen för sine tjenare. — Detta vore visserligen vigt, men Hr Proiessoören å sjelf Herrans tjenare, och tänk, om det nu faller Husboaden in att för visad vårdslöshet, af tjenarens lön taga den hälft, som Creditorerne lemnat? Det vore ända påkostande, Emellertid måste man medgifva, — att författaren rönt en särdeles otur med sina pigor, enär, enligt uppsatsen, mer än tjugu gånger Qvisiofta prestgård varit nära att brinna. upp, allud genom tjenstepigorna; vårdslöshet. Ibland desse mer än tjugu gånger? råknar författaren äfven den, då åskan höll på att antända gården, och följaktligen var jemväl denna, en af pigornas värdslöshet, föranledd händelse. Författarens pigor äro alltså åsk: ledande och det är särdeles farligt för ex person, så eldfängd som han.? Efter pigorna kommer författaren — helt naturligt — att tala om sin egen person, illa anfäktad i nio år äfven af framlidne Presidenten af Klintebergs femtio Bysättoingsutslag. Om än författaren i sitt sinne rättvisligen förgrymmats öfver sina åskdigra pigor, hade han dock bordt låtit Presidenten Kliniebergs minne förblifva oantastadt. Att han kunde redigera ett lagligt Bysättningsutslag, lirer ingen betvifla, hvars hjerna ej är vriden. Att författaren höll på att blifva bysatt, finner ingen underligt, emedan man känner, att han alltid haft bättre om stora ord än om penningar; och att han ej blef bysatt, kom sig merendels deraf, att hemmanet Röstånga i Malmöhus län är beläget så nära bemmanet Nackarp i Cbhbhristianstads län, att blott några stenkast skiljde dem, Emellan dessa hemman vandrade Hr Professorea och Kyrkoherden, ea annan Apostel, tills stormen var öfver, för att undfly den förföljande kronobetjeningen, och att författaren undgick bysättningshäktet, må säledes gerna, efter hans önskan, anses såsom hevis, att han är Försyaoens gunstling, ty femio bysättni-gsutslag äro stygsa gäss att plocka äfven för Pastorer, som hafva sådane bland sine qvicktionde. — Vi veta ej, om efter Presidenten Klinteberg blef konkurs, men deremot känna vi, att författaren redan en gång e-derat, och bo vet hvad vidare härda kan uti Levi stam? Att Lagman Cassel ej på författarens anrälan om eldsvådan i S. Wallåkra höll Uriima Tingz var ganska Jagligt; hans svar på brefvet äfvenså. — Författaren ville ej vara åklagare; Domaren hvarken kunde eller ville det; icga Svarander voro uppgifre. Skulie då Urtima Ting hållas utan parter? Om någon föreslår Hr Professorn att predika i en kyrka utan åhörare, går han in derpå? Möjligtvis, — men då är han en varr. — Alltså har Ar Professorn, äfven härutinnan, gifvit 1734 års lag ett svårt hugg, som den kanske hämnas genom ett Bysättningsutslag, det 5i:sta i ordningen. Vi önska, att Er Professorn af dessa anrmärkningar ej måtte låta afbålla sig ifrån fortsättandet af sina snillealster. Om de just icke duga till annat, kunna de åtminstone vara att skraita åt, och det ar, särdeles i koleratider, också en vinst, men de aflidnes minnen bör författaren, af omsorg för sitt, freda ifrån anfall, synnerligast oförtj-nie. R. uti Januari 1935. Titus.