Aftonbladet – 29 januari 1835, sida 1

reglementariska föreskrifter för bränvinsbränningens utöfning samt försäljningen af b änvin och beskat-nivgen derå. Första anmärkningen gjordes mot det förslaget, att staten skulle heiosta förseglingen af bränvinsredskapen. Prasten Bergqvist samt Doktorerne Engeström, Grevillius och Elfström ansågo obuligt att denna utgift skulle bekostas af staten, emedan på det sättet äfven de, som ingen bränvinsbränniug idka, skola komma att vidkännas densamma. Prostarne Nibelius, Mittag, Rosen, Doktorerne Grenander, Hasselroth och Hvasser samt Lektor Laurenius och Prostarna P. P. Svedelius och Hylander voro af motsatt mening, dets emedan kostnaden för bränvinsredskapens försegling hittills uppgått blott till omkring 4.000 Rdr bko, och dels emedan förseglingen icke af den ensk It? bränvin :-brännaren föranledes. utan utaf det allmänna i och för dess koatroller Domprosten Heurlin föreslog den modifikation, att den. ordisarie förseglingen skulle, såsom hittills, bekostas af det alimänna, men den extra utaf den enskilte, så att hvar och en, som begagnade blott endera bränvinsbränniwngsterminen, stulle sjelf bekosta den deraf blifvande nödiga förseglingen. Häri instämde Biskop . Thyselius. Prosten Rosen anmärkte, att i sådant fall skulle de, som idka bränvinsbränningen fabriksmässigt, alldeles slippa att vidkännas någon annan kostnad än äfven den, som icke brände, men de åter, som idka husbehofsbränning, skulle derutöfver drabbas af en särskilt förseglingskostnad; ty man kan antaga -å:;om säkert, att de som begagna blott endera bränningsterminen, bränna endast för sitt husbehof. Sedan man först voterat om kontraproposition, som blef den af Doktor Heurlin föreslagna modifikation, segrade denna mening äfven i en ny votering, emot hvilket beslut Pros arne Rosån, P. P. Svedelius och Bolander reserverade sig. På Prosten Nibelii framställning fastställdes afgiften för bränvinsredskapens försegling till 2 rst per kannerymd för de så kallade Iyftpannorna, och 3 rst per kannerymd för de inmurade; deremot reserverade sig Doktor Grevillius, som yrkade 3 rst för de förras och 4 rst för de senares försegling. Rättigheten att destillera, med högst 6 kannors panna, ansågs böra medgifvas äfven under bränvinsbränningsförbud. På Domprosten Heurlins anmärkning beslöts, att Pastors-Embetets utlåtande skall inkemtas, om såväl ordentligheten som fregden hos den, som söker rättighet att hålla krog. Genom votering bifölls oc . att köpare skall anses vittnesgill emot lönnkrögare, enligt Hr Bååths reservation För denna mening yttrade sig förnämligast Prosten Öhrnberg, Doktor Elfström samt Prostarne Ödman, Hallbeck och Edvall, hvilka ansågo detta stadgande vara det enda möjliga och kraftiga korrektif emot lönnkrögeriet. Emot stadgandet talade Stats-Rådet P oppius, som ansåg detsamma afvika från andan af hela vår öfriga lagstiftning, samt Prostarne Nibeliu; och Rosån, hvilka betraktade det säsom ett gillands af den satsen: ändamålet helgar medlet, och trodde detsamma gifva anledning till spioneri och mened. Emot beslutet reserverade sig ock de begse sistnämde. Preste-Ståndets Plenum den 24 Jan. Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 50 angående städernas saluaccis bifölls. Lagsamt Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskottens Betänkande angående tilläggning i förordningen om socknestämmor och kyrkoråd bifölls Likaledes Allmänna Besvärs och Ekonomi Utskottets Betänkande angående Rese-Reglementet. Banko-Utkottets Betänkande N:o 78 bifölls. Vid samma Utskotts Betänkande N:o 79 med bifall till Hr Rosenblads. B. motion om tillökning i HandelsDiskontens kreditiv, yttrade D:ir MOREN, som reserverat sig emot Utskottets beslut, att Riksgäldskontorets ställning torde vara sådan, att man får göra anspråk på Banken. Kan en sådan summa, som den föreslagna, disponeras, så borde den i första rummet användas för Riksgäldskontorets behof. Prosten HALLSTRÖM ansåg detta betänkande vara ett kringgående af Ständernes förut under Riksdagen fattade beslut och afse en emission af nya sedlar. Realisationen har varit denna Riksdags hufvudsyftemål och denna bör, i synnerhet i sin början vårdas: men, genom bifall till Betänkandet, ansåg Talaren densamma sättas i våda. Domprosten HEURLIN behjertade så mycket som någon, Riksgäldskontorets ställning, men att derföre taga Banken i anspråk, vore att tvertemot Ständernas fattade beslut, åter inblanda Banken med Statsverket. Penningebristen är både stor och allmän, och näringarna behöfva detta bipringande Talaren instämde således i Utskottets förslag. Biskop af VINGÅRD tillstyrkte ock antagandet af Betänkandet, helst behofvet af ökad lånetillgång nu, genom den stockning, som Kolerafarsoten förorsakat, är större än förut, ech emedan både näringarne derigenom uppbjelpas, så mycket mer nödigt som tillökningen uti Manufaktur-Diskontens kreditiv blifvit af Ståndet afslagen, och Banken afven vinner litet i ränta. Kyrkoherden BERGWALL ansåg Handels-Diskontens fortfarande bero just på bifall till betänkandet: ty ställningen är sådan att, utan detta kapital-tillskott, kan Handel;-Diskonten icke fortfara att gagna. Härigenom blir icke eller fråga om någon ny sedel-emission, med hvilken ej kan förstås någon ting annat än att Banken skulle utgifva nya skuldförbindelser; men här är belt enkelt fråga om öfverflyttning af en låne-bankens operation på HandelsDiskonten: Derigenom kommer lika litet i fråga någon ny sedel-emission, som någon sådan skulle föranledas derutaf, om Bankens låne-obligationer presenterades till inlösen, hvilket D:r MOREN ansåg det dock. föranleda en sedel-emission, ty emedan blott omkring 300,00 Rdr Bko i Bankens obligationer hittils årligen ingått till inlösen, så skulle dock Dy omkring 1-2 million dessutom utgå genom Handels-Diskonten. Komma sedan Bankens låne-obligationer 1 större mängd till inlösen och belåningen på pnblika papper, så måste en sedel-mission blifva följden. I Tala ens tanke skulle det ock blifva ett frånträdande af ständernes en gång fattade beslut. Betänkandet bifölls. Banko-Utskottets Betän