Aftonbladet – 28 januari 1835, sida 2

fenhet, och missdådaren — en främling från Elfsborgs län — hade, innan den nu aflysta lagens stränghet hann träffa honom, gått under evighetens dom. ANDERS NILSSON, LARS JÖNSSON och ANDERS ANDERSSON från Östergöthland, NILS PERSSON från Örebro, JOHANNES OLOFSSON från Wermlands, OLOF PERSSON från Stockholms och GÖRAN JONASSON från Kronobergs län förklarade sig icke hafva öfvervarit beslutets fattande. SW. HEURLIN fiån Kronobergs län förklarade, att han, med föranledande af Lars Hanssons yttrande, ansåg sig böra tillkännagifva, det denne misstagit sig om meningen af hvad Heurlin sagt. Det anmärkt? uttrycket åsyftade icke den Kongl. skrifvelsen. J öfrigt åberopade han sin Riksdagsmannarätt, att utan förolämpande af Ståndsbröderne deltaga i öfverläggningarne, der hans framställningar aldrig åsyftat person, utan endast sak. Sedermera och efter det Hans Jansson vid justeringen af protokollet för d. 15 innevarande, anmält att han icke eller då varit tillstädes, företogs Bankoutskottets betänkande N:o 75, angående utarbetande af fullständiga instruktioner för Diskontdirektionerne och desse verks Revisorer, hvilket på grund af Erik Perssons från Gefleborgs, Botwid Jonssons och Olof Olssons från Östergöthlands, anmärkningar blef återremitteradt. Flere betänkanden afgjordes, men ingenting vidare af serdeles vigt föreföll.