Aftonbladet – 26 januari 1835, sida 2

Fr RKA Vid refererandet af BondeStåndets sista diskuss:on uti lårefrågan, blef Riksdagzsmannen Sven H-urlins yttrande icke uppta3zit, hvarföre detsamma här nedan till det mesta in exteaso införes. Derjemte bör Red. till den förra redogörelsen tillägga, att Riksdagsmannen Anders Pålsson från Jönköpings län äfven yttrade sig för lånets beviljande, på grund af kännedomen om de svårigheter, hvari många jordbrukare på bans ort blfvit försatte genom diskontens anlitande. Heurlins anförande lyder sålunda: Det är bedröfligt att finna den ringa uppmärksamhet till sakernas allmänna ställning i landet, och den ringa aktning för enskilte representanters yttranden, som ådagaläggas i Stats-Utskoltets betänkanden angående den Konel. propositionen, och angående Anvd. Danielssons försleg till upptagande af ijån för jordbruket. Det måtte vara Utskottsledamotens pligt att icke allenast göra gällande sina enskilta åsigter angående de allmänna angelägenheterne, och lemna alla sndras opröfvade, han måste, i min tanka, antingen anse sig skyldig, att redligen up taga till utredande och besvarande hvad Ståndsedamöterne föreslagit, eller ock, att undandraga sig en befattning, scm han edast eger såsom ett förtroende till dess nit, att opariiskt pröfva och redligt utarbeta de honom öfverlemnad: målen. Nu är verkliga förhållandet, att i den Kongl. propositionen blifvit föreslagit låns upptagande till befrämjande af Hypoteks-föreningar; men att Anders Danielsson under föru!sättning, att efter det olyckliga beslutet om de tysta förmånsrätternes bibchållande inga hypoteksf. reniogar för det närvaracde kunna uppkomma, dercmot, för att genast kunna komma det oförnekiigen nu länebehöfvande jordbruket till hjelp, att låta 2iksgäldskontoret, äfven innan föreningens tillkomst framträda, som uppoch utlänare åt jordecgendomens ägare; dock på sädaut sätt, att i samma mån föreningen sedan kunde bilda sig, lånerörelsen af dem skulle öfvertagas. Men intet af allt detta har utskottet gjort till hufvudföremål för sin pröfning. Det bar endast visat ett bemodande, att genom öfrerläggnings taktik och skiljandet af de onekligen i sammanhang stående förslagen, tillintetgöra hvardera af dem med det andra, och med den en sidighet, som visat sig hos pluraliteten rådande, i fråga om jordbruke:s ställning och bebof. Utskottet har talt om motiverna till förra riksdagens beslut angående lån, samt om de former som Utskottet ansett hindra att nn besluta ett statslån. M-n Utskottet hade i min tanka bordt utreda för Riksstånden: 1:0 Osannolikheten af Hypoteksinrättningarnes uppkomst, innan, vid nästa Riksdag, kreditlagarne för fastigheter blifvit förbättrade, samt att ändamålet med Kongl. Propositionen således var förfeladt 2:0 Betänkligheterna, som med skäl hysas emot ett organiseradt fondsystem i vårt land och hvilka Hrr Petråe och W:ern till en del antydt, men hvartill jag skulle vilja lägga, ibland annat, den sorgliga misstankan, som spcekulationerna på bränvinsförbuden ingifvit och äfven i dessa dagar ingifver nationen, att allt, som kan tjena till vinning i spekulationsväg. på våra egna, af Styrelsen olyckligtvis alIena beroende ockonomiska förhållanden, på vissa håll, begagnas till egen fördel: en omsländignet, som skulle utsätta nationen för de mest nedtryckande och olideliga förluster, om ett sådant fondsystem här inrättades, hvilket dess utom syres minst af alla jånesätt passande för en stat, som icke står i den säkra och mäktiga ställning, att fondernas egare kunna tro sig vara betryggade för politiska händelsers inverkan på deras fordringars säkerhet. Betämkligheter, som göra det i den Kongl. Propositionen föreslagne sättet äfven oantagligt. 3: Efter afstyrkandet af denna Proposition hade Utskottet bordt undersöka, om behofvet af lån är så stort, som man uppgifvit, samt huruvida det misstroende , som äpnu finnes inom enskilda kreditrörelsen och den svårighet i orterna, som visar sig, för att få kännedom om liggande kapitaler, gifva anledning, att statens uppträdande såsom medlare och ansvarig för räntebetalningen skulle verka välgörande, framkalla de ofruktbara kapitaltillgångar, som finnas, och betrygga liqvidationerna mellan lånegifvare och länetagare. 4:0 Efter en sådan, fördomsfritt och opartiskt gjord undersökning, hade Uttskotet bordt upptaga Anders Danielssons förslag, samt utreda hvad som kunde tala för eller emot dess antagande, hvartill mig synes erfordras: a) Att undersöka huruvida icke korta uppsägningsterminer för Statens obligationer äro för vårt land mer passande, än ouppsägbara räntepapper; helst all kursering då förekommes, som blolt kan vålla enskilda olyckor; samt erfarenheten visat, att kiksgäldskontoret alltid kunnat få kapitaler mot låg ränta, när dess papper varit ställde på enfordran Dt är på sält Danielsson yttrat, (må Utskottet upptaga det till hesvarande) blott der långa tioåriga låneterminen, som vållar att kontoret icke Lu fav penningar så lätt som förr mot 5 procent. På års eller balfars uppsägning får det säkert lan mot 4 1-2, och det kan antagas, att med kontorets vanliga och betydliga kassa är det icke svårt att underhålla och sköta ett. sådant uppiåningssystem. b) Att ganska huruvida 1-2 procents skilnad, mellan