Aftonbladet – 21 januari 1835, sida 3

TR RE MA MR BA VR RA oo BAR RA RE we (Insändt.) Södertelje den 16 Jan. 19335 Den naivaste bekävr else, jag någonsin sett, är den, som i Bonrdeståndet gjordes af Jan B natsson, då firågan om 5 Kep. I S. Missgerningsbalken förevar. Bekännvelsen måtte hafva vunnit ståndets gillande, då talaren strax derefter valdes till revisor vid nästa revision. Denna bekännelse har roat oss så mycket här 1 staden, att vi druckit Jan Bengtssons skål. flan bar derigenom för oss uppenbarat hemtigheten af vår ståndsrepresentstion, och hva:före dena skyddas så väl uppsom nedifrån. Han förmanade ju, den hedersmannen, sitt stånd att gå in på Konungens önskan, cmedan såndet har många ansökningsr och angelägenheter, hvilka det icke kunde hoppas få efter önskan afgjorda, om det nu visade siz motstratvigt. Då vialla på klubben hjertligen skrattade vid läsvingen hsraf, var det en mr-dlem, något trög i fattningsgåfva, som icke begrep, hvaråt vi skrattade, och tyckte, att hela upmaningea var ganska vacker och rörande. En af ledamöterna uppst od då cch svarade honom i fö. jande ordalag: Höptärade Farbror! fordom funnos några förpumstiga män, med hvilka jag i min barndom en gång språkade på gästgifvaregården, under det de köpte kringlor för resan. Desse mås upläo sin mun och talade om hemligheten och förtraff!ligheten af Sveriges representation. De visade mig tydligen, att denna förträfflighet egentligen ligger däruti, att hvart och ett af stånden hafver sina fördelar och sitt interesse att bevaka, hvilka kallas enskilda besvår och hvilka afgöras af vederbörande. Detta bidrager ogement till en välsignad sak, som kallas enighet, d. v. s. att atla wvilja det en vill. De resande alade mig väl att tiga med saken och ej förr ens tänka därpå , än jag bletve Riksdagsman. Men då ru en annan redan yppat bembgheten, behöfver jaz icke fördölja den för Högtärade Farbror och det öfriga sällskapet. Gubbena rankade väl någet på hufvudet och förstod ej) rätt, hvarföre Jan Bengtsson varit så öppenbjer::g; men han drack dock skålen, Han deltog sedan icke iden öfriga diskussionen, som hvälfde sig Gmkring den frågan, hvarföre just denna ändring 1 allmänna lagen skulle ligga Konunsen så mycket om kbjerta!; ty alt så var, måtte val Jan Benisson hafva vetat, det tozo vi för afgjordt. Så rigtigt kunde vi icke b-gripa saken, då LagUiskottet gålt tvärt emot Konungens milga landsfiderliga afsigt, som var afskaffande af dödsstraff för Majestätsbrott. Nåzot synnerligt intresse måtte väl hafvat legat i frågan; detta slöto vi af den omständigheien, att vissa andra frågor, som vi i vär enfaldighet ansett vara af sor vigt för hela samhället, t. ex. den äfven af regeringen föreslagna förändringen i de tysta fö månrätterna, icke kunnat genomdrifvas, ehuru regeringen naturligtvis högeligen interesserade g för en så geromgripande åtgärd. Vi genomietade tidningarna, för att få rätt på Jan Bengtssons lika ömande upmaning till ståndet äfven i den fr: gan och några dylhka af hög vigt; men vi funno dem icke. Vi slöto deraf, att vår tidningssamling måtte vara defekt, och bedja således M. H. att sända oss Jan Bengtssons öfriga tal för regeringt ns pr ropositioner.