Aftonbladet – 21 januari 1835, sida 1

tillförlitligt den af kbTories så mycket utbasunade loyala adressen från City) uttryckte allmänna tänkesättet derstädes, visade sig genom resultatet af omröstningen. Alla fyra oppositionens kandidater blefvo vald, med en så öivervägande majorite!, att den af Torykandidateraa (Lyall), som fick de fleste rösterne, likväl hade 1362 färre än den af de liberale, som fått minsta röstantalet. I Southwerk gick det lika bedröfligt för Tories. Der vågade icke ens någon af dem uppträda till täflan med de tvenne reform-kandidaterne Humphery och Harvey, hvilka således utan opposition blefvo utsedde till ledamöter i det nya underhuset. Herr Harvey, som redan förut 6 gånger varit va!d till parlameatsledamot för Colchester, höil nu ett långt tal till valmännen hvari han yttrade sig öfver det system, han ämnade följa såsom represenotint. Man kunde fråga oss — sade han bland annat — uppträder ni i parlamentet för att följa Whigarne i kf och död, och ämnar ni opponera er mot Tories i hvarje punkt? Härtill skulle jag svara. Nej. Jag vill understödja allt det goda Tories föreslå; men jag känner Tories af gammalt och ännu har jag ej förmärkt något godt hos dem. Men, skall man invända, det kan ske under med Tories, såväl som med annat folk. Godt; om Tories blifva vänner af reform, om jag finner någon som föreslår en förmögenhetsafgift, ja en sådan Tory vill jag af alla kiafter understödja. Om jag ser att de framträda med förslag till reformer i kyrkan, med förslag att befria folket från de der himlens ståthållare, biskoparne, som bära mera sammet och siden på kroppen, än som behöfs för att kläda upp en bel flickpension, och rida ikring med betjenter klädda i gu!d och purpur och låta titulera sig ärevördige fader i Gud? — då vill jag bistå Tories. Om de träda upp och reformera armeen, och nedsätta statsutgifterne från 7 till 2 millioner — med ett ord, om Tories göra motsatsen af allt hvad de hittils gjort — hvarföre skulle jag ej då understödja dem? Men då jag är öfvertygad, att de icke skola handla på detta sätt så kuonen i också vara öfvertygade, att jag på det kraftigaste kommer att opponera mig mot ministeren. I Westminster och Lambet voro valen ännu ej slutade vid postens afgång; men reformkandidaterne hade redsn en afgjord öfvervgt öfver sina motståndare. För Marylesone hade Sir Samuel IValley och den bekante Bulwer blifvit valde, och båda hade yttrat ått de ämnade ovillkorligt sätta sig emot ministrarne. Den förstnämnde förklarade i sitt tal till valmännen, att han hvarken vore Tory, Whig eller radikal; han bade lika ofta voterat mot Whigarne, som för dem, men alldrig hade han kunnat förmå sig att votera för Tories, och skulle ej heller nånsin göra det. Wellington vore för despotist, Peel för mycket hofman, Goulburn alltför bigott — med ett ord ingen, af dem dugde, och om de blefvo qvar vid styret, så vore det förbi med folkets frihet. I Portsmouth der den ministeriella kandidaten Amiral Rowley och den bekante sjöbj-lten Napier i början hade temmeligen goda utsigter, måste de dock båda, vid slutliga omröstningen, gifva vika för oppositionens kandidater, Hr Carter och Baring. Så populär annars Napier är, så var han dock ej i stånd genomdrfva sitt val, emedan valmännen ej voro fulit förvissade, att han ovillkorligt ville sätta sig mot ministören. På samma sätt har det gått å flere andra ställen. Det första villkoret, för erhållande af reformvännernes understöd vid val:n, är vissheten derom att den ifrågavarande kandidaten ovillkorligen och i slla händelser röstar emot ministern; och som sakerma nu stå, med den på så långvarig erfarenhet grundade vissheten att folket icke har något godt att förvänta af Tories, äfven om det lyckades dessa, att gifva sig skea af ljusens änglar, kan och bör det också icke vara 25norlunda. Hufvudföremålet måste vara att få den förmätna faktionen från styret, och säkraste medlet är att vägra den allt understöd. I de mindre städerne och på landet, der valen kuonåt ledas gerom peoningar, hafva deremot Tories på flera ställen baft öfverhanden. Times är synbarligen besvärad af den ging valen redan tagit, och förespår icke annat än idel ondt för land och rike af det blifvande Unodearhuset. Det är alltför möjligt, att begäret efter re) Det är bekant, att bland de 6,000 nnderskrifterne på deuna adress, funnos dels diktade namn .