Vigten af den sent omsider under öfverläggning varande frågan, om inrikes växlar, föranleder oss, att genom offentliggörende af Gretfve Frölichs den 4 December afgifna förslag till ny växellag lemna sakkunnige personer ett mera vidsträckt tillfälle till granskning af detta ämne. Förslaget lyder som följer: FÖRSLAG TILL LAG FÖR INRIKES OCH UTRIKES VEXELRÖRELSE. 1 Kap. Om Vexelbrefs beskaffenhet och egenskap. 1. Vexelbref eiler vexel kallas en i viss form utgifven, vexelrätt medförande och mot valuta försåld, skriftlig anvisning å en summa penningar, att lyftas af annan person, iorikes eller utrikes. Vexelratt kallas den strängare cxekutiva talan cch påföljd, som under iakttagande af de vilkor denna lag föreskrifver, åtfölja vexlar framför andra fordringsbevis. 2. En vexel bör innehilla, jemte utiryctlig sådan benämning: 1:0 Ort och tid, hvarå den är skrifven eller dragen. 2:0 Om den är ensam (sola) ell:r flerfaldig. I senare fallet utmärkes genom dess namn första, andra, tredje, fjerde c. hvilken i ordning den är; allt vare i öfrigt lika lydande och gälle för en, så att när en är inlöst de öfrisa varda kraftiö.a. 3:o Mynatsorten och summan, u:satt både i siffror och med boksjäfver. 4:o Personens namn till hvilken den först blifvit utfärdad, kallad Vexeltagare (Remittent). 5:o Orten hvarest gocdkännaren bor, elier hvarest å annat ställe än der vexeln skall accepteras, densamma skall inlösas. 6:o Personens ramn eller firma, hos hvilken vexela skall iniösas, kallad vexelgodkännare (Acceptant). 7:o Tiden, då den skall inlösas, hvilken kan bestämmas ) vid uppvisandet (anfordran) ia vista) i e) b) Från uppvisandet efter viss betalningstid (usance a vue) (uso efter sigt)