Aftonbladet – 19 januari 1835, sida 2

till och med der det skett i bråd skillnad, och detta lirer egentligen grunda sig på någon vidtagen allmän grundsats för Högsta Domstolens och StatsRådets tillstyrkanden. Ehuru således de regcrande personernes tänkesätt äro kända att utmärkas af hjertats godhet, så har likväl icke Styrelsesystemet varit mildare på det sista halfva seklet, än under en lika lång föregående tidrymd. Ännu en inkonseqvens, bland de många som lagen innehåller, måste jag fästa uppmärksamhet på. Man har talat om majestätet, och dess upaohöjda lats i samhället. Detta hindrar val dock icke från att hafva förnuft och konseqvens i lagstiftningen, emedan just dessa icke obetydligt b draga till det åsyftade ändamålet: upprätthållandet af majestätets anseende. Då bör man likväl icke börja med, att i sjelfva lagen sätta detta öfver det gudomliga Majestätet, såsom man nu gjort, eller här vilja införa den från munkarnas lära om Påfven hämtade vidskepelsen att en konung, han må vara huru svag menniska som helst, icke kan handla orätt: ett afguderi, som är alltör vidrigt för det menskliga förnuftet. Något helt annat är att Konungen ej kan ställas till juridiskt ansvar för sina handlingar. Äfven detta är en fiktion, men en sådan, utan hvilken konungadömets princip skulle upphöra, så vida ärftlighet och oafsä:tlighet dertill anses vara en nödvändig tillhörighet. Hvad beträffar den nyssnämda jemförelsen, så stadgar visserliligen 1734 års lag lifsstraff för smädelser emot Gud; men det är blott för dem, som af uppsåt, med ord eller skrifter, lastar och smädar Gud, han: heliga ord och sakramenten. Det är sålunda blott för den högsta grad af godlöshet, bvilken ej låter rätta sig, som lagen tuörvarat sitt högsta straff. Deremot medger hoa, att den, som gör detta obetänkt, af hastighet och ångrar sig, böte 100 daler och afbedje sitt brott offentliga i församlingen, och den som gör gäckeri med Gudstjensten, Guds ord och Sakramenten, af lättsinnighet, böte 50 daler. Det vore likväl intressant att böra skälen, hvarföre ett obetänkt och ångradt yttrande om Konungen skulle straffas hårdare än en obetänkt smädelse emot Gud. Vidare stadgar lagen landsflykt, arflöshet och förlust af medborgerliga rättigheter för den, som affaller från den evangeliska läran; men förutsätter äfven i sådant fall Koungens Nåd, således i sjelfva straffbestämmelsen antagande sannolikheten af dess mildring, och hänvisar till kyrkoordningen, när en yttrad mening är sådan, att lärare af den råtta trosbekännelsen derom icke äro enige.? Hon antager då, som man ser, flerfalldiga gradationer för brott mot det gudomliga Majestätet; men blott en enda för brott mot det verldsliga; ehurn det bör erkännas, att förbrytelserna mot detta sednare kunna vara åtminstone lika måogfalldiga, som emot det förra, och de: sednare måhända finner flera förfäktare, beredvilliga åklagare, medgörliga domare, och tjenstaktiga fångvaktare, än det förra.