gare uppmärksamhet vid detta afseende, Då alla näringar idkeligen lättades med ökade förmåner och minskade åligganden, hade jordbruket länge varit öfverlemnadt åt sitt öde, alltjemnt åtföljdt af förluster, elände och jemmer. Inga undsättningsanstalter funnos, som utan hårda vilkor kunde anlitas. — Privat-bankerne, der lånen måste omsättas två gånger om året, vore af ingen fördel, då jordbrukaren icke hade att påräkna en skörd, Det föreslagna lånet borde derföre bifallas. JOHANNES SVENSSON yrkade ytterligare återremiss, och att Utskottet borde läras att anse Ständerne såsom Riks-Stånd, och icke såsom släpande trälar, pligtige att med undergifvenhet uthärda de lyckligares och maktägandes godtycke. JOHAN JACOB RUTBERG ansåg Utskottet pligtigt att i ett sammanhang behandla frågorne, hvarföre Betänkandet borde återremitteras. TUFVE MANSSON från Malmöhus Län förklarade att han, till följd af sin kännedom om den tvingande nödvändigheten för jordbrukarne att anlita alla möjl:ga utvägar till lån oeh undsättningar, understödde det framställde 1åneförlaget. NILS MANSSON trodde, i afseende rå den Statsförlust som Malmö discont vållat, att genom de medel disconten spridde, landet odlades till mångdubblad afkastning och en ökad befolkning, som nu utgjorde en tredjedel mera i Statsbidrag, än före diskontens inrättande, hvarigenom Talaren ansåg den icke särdeles betydliga uppoffringea vara rikligen ersatt. Flere andra Ledamöter yrkade återremis:, hvarefter Ståndet beslutade, att Stats-Utskottets Utlåtande N:ris 366 och 267 skulle gemensamt återremitteras, med anmodan till Stats-Utskottet, att, på en gång och i förening med Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, taga under handläggning och pröfning deianledning af samma Skrifvelse, af Anders Danielsson och Johannes Svensson afgifne anförande, samt att i ett enda Betänkande besvara återremissen och yttra sig öfver lånefrägan i dess helhet.