Aftonbladet – 17 januari 1835, sida 1

Följande anförande i förgår på Riddarhuest af Hr W. FE. Dalman, vid remissen af dess motion, att ingen för Majestätsbrott må föras i häckste, innan Konungen utlåtit sig, huruvida åtalet skall följas, anse vi oss äfven böra i detta blad intaga: Jag anhåller, att på förhand få offentligen bemöta några erinringar, som jag från ett och annat häll hört framställas emot min motion, att häkte för anklagelse af brott mot 5 Kap. IS M. B. icke må äga rum förr än Konungen yttrat sig, huruvida åtalet skall fullföljas eller icke. Jag vill dervid ej inveckla mig i theorien för häktning, som dock, enligt 1834 ärs lag, synes vara den, i min tanka, ganska riktiga, att någon i grof missgerning bar åtagen är? — utan endast hemställa, huruvida ett undfallet yttrande, deraf följderne icke rimligen kunna vara vådliga för allmän säkerhet, må kunna bänföras under rubriken grof missgerning. I öfrigt har man sagt, att, om den anklagade icke häktades, så kunde det hända att, när Konungens svar angående äåtals anställande ankomme, han vore borta, kanske rymd ur fäderneslandet. Jag frågar uppriktigt, hvad skada hade väl de: igenom skett. Landsflykt är ett straff närmast lifsstraff; ech den politiska brottsling, som för eti obetänksamt omdöme fri: villigt underkastar sig delta, synes hafva gifvit samhället tillräcklig hämd. Ja, Konungen torde vara ganska belåten att derigenom hafva sluppit en mot honom hatfull undersåte. Man bör ock dervid ihågkomma, att, om yttrandet tillika åsyftar uppmanving till myteri och uppror, eller om någon förrädisk stämpling emot Riket, Xonungen eller Statsförfattningen deruti innefattas, så sorterar brottet under helt andra lagstätlen eller 4:de och 6:1e Kapitlen Missgerningbalken; den brottsiige kunde då, utan inhemtaade af Konungens befallning, lagföras och sålunda äfven, på be