månader. flv WIJK hembar sin tacksamhet så väl åt Motionären som åt Utskottet för förslaget, som han ansåg ganska lämpligt, till stöd hvarför han åberopade mo:ionärens och Utskottets i memorialet intagne motiver. Hufvudstaden erbjöde för många förströelser, hvars verkniogar visat sig derpå, att, uti Bevillnings-Utskottet, hvaraf Talaren var Ledamo, oftast ej flere är helfva antalet af Ledamöter tillstädesvarit. — Det var ej oväntadt ait förslaget ej stulle gouteras af Stockholras representanter; ty Stockholm skördade icke obetydliga fördelar af de långa riksdagarne . . Man måste likväl mera se på det helas fördel. Talaren vore i denna sak fullkomligen opartisk. Talare hade sagt, att man på andra orter skulle sakna tjenhga lokaler. Hr W. t-odde, att då annan stad till riksdagsort utsåges, en sådan skulle väljas, der lokaler funnos. — På kanslibetjening behöfde man ej befara någon brist. Arkivernas transporterande och svårigheten att erhåla upplysningar från de förvaltande verken, voro visserligen olägenheter ; men de voro dock ej så svåra och kunde lätt afhjelpas medelst de lätta ångbåts-kommunikationerne. Hr W. biföll memorialet Ar LIMNELIUS förenade sig med Hr Ekerman. Det vore ej de tätare tillfällen ull förströelser, som orsakade Riksdagarnes längd, utan den vanan att hålla långa tal öfver allting. Om Riksdagarne flyttades till Wester-Norrland, som troligen varit motionäre:s mening, eller till Trosa, kunde just vara detsamma, !y talen blefvo derföre hvarken färre eller kortare. Om Rikets Ständer vid 1828 års Riksdag ansett någon sådan flyttning gagnelig, så hade de ej med så mycken kostnad låtit inreda f. d. Riksgäldskontorets hus till Sessions-rum för de ofrälse Stånden och Utskottez. Hr LINDERHOLM, med hvilken Hr Frodell förenade sig, ansåg förslage: skadliat. Ar RUBIN godkände Utskottets motiver. Den enda betänkligheten vore kostnaderne för upplysningars sökande; men då ,m-n jemförde denna olägenhet med fördelen af Riksdagarnes förkortande, så fann talaren ej skäl att vögra bifall till förslaget. Talaren kunde så mycket mera opartiskt yttra sig i ämnet, som den lilla stad, hvilken hän representerade, aldrig kunde komma i fråga att utses till Riksdagsort. Hr HBELLEDAIJ var förekommen af Arr Leffler och Wijk, och antog förslaget. Hrr Sjöblom och Ståhl förenade sig med Hr Helledaij. Hr LUNDIN förenade s:g med Hrr Holm och Ekerman. Hr JUSTELIUS instämde uti Hr WIJKS yttrande. Hr HELSINGTIUS ansåg de motiver, Utskottetanfört, vara alltför chimeriska. E:t ganska vackert motiv hade Utskottet anfört, nemligen den glädje, som skulle tillskyndas landsortens innevånare genom den lyckan, att en längre tid få se den Kongl. Familjen. Det vore för ingen okändt, huru gerna bvarje Svevsk njuter å:ynen af de Höga Mealemmarne af det älskade Konungahuset; amen då ej riksdagarne inträffa oftare an hvart femte år, så skull: det ändå blifva alltför få städer, so.v fingo njuta denna lycka. Hr HB. instämde hufvudsakligen med Hrr Ekerman och Holm. Han ville dock tillägga, att alla regeringsåtgärder skulle komma att gå ganska långsamt, då Konungen med sitt Statsråd vore på flere mils afstånd ifrån alla de förvaltande verken. Talaren kunde ej gilla, att Utskottet uti sitt förslag utbytt de: af motionärer begagnade ordet ort emot ordet stad. Sådane händelser kunde ju suppeneras inträffa, som gjorde att ingen stad i riket vore egentligen tjenlig till riksdagsort. Dertill kunde då finnas något annat ställe lämpligt. Talaren ihågkom t. ex. Karlsborgs fästning, som kostat och ännu kommer att kosta staten så mycket penningar, detta barn af Göta kanal, som äfven kostat staten många millioner. Ar H. hade sig bekant, att man vidtagit åtgärder för att der kuana inrymma Rikets Ständers Bank, och han hade hört: sägas, att man varit betänkt på att äfven kunna derstädes herbergera Rikets Ständer. Detta kunde ej ske, om grundlagen b-stämdt sade, att riksdag skulla hålla; uti stad. Om Utskottets försleg skulle gå igenom, så ville Hr H. att ordet ort skulie der införas i stället för stad, Hr SANTESSON förenade sig med Hrr Wijk ; Leffler, Rubn och Helledaij. Hr Helsingil yttrande om Karlsborg ansåg Talaren blott för ett skämt,