Å da, lika med Utskottet, kan hysa dylikxa farhågor, helst jag icke är öfvertygad derom, att dessa vådor, i en a Rikets öfriga Stider, bättre än i Hufvudstaden skulle kunna förebyggas, om man lyckades att utså frön till det onda. Ej heller visar d:t sig ör mig klart, att större lugn, enhet och sammanhang i ärendernes behandling, geaom Riksdags förläggan de till landsort, vinnas, ty främmande mfytelser kunna der äfven lika så lätt, som i Hufvudstaden, inverka på besluten, om man antager, att sådane få göra sig gällande, ett motiv, som jag hade önskat Utskottet icke andragit. Dessutom har jag, såsom synnverligaste skälet, hvarföre jag vågar föresli bibeh :llandet af de gamla SS., velat fästa Högtärade Ståndets uppmärks:mhet på den vigtliga omständighet, att en Riksdags hållande å annan ort än i hufvudstaden skulle öka Riksdagsomkostnaderna, enär man måste antaga som gifvet, att den knappa tillgång på sa:nlingsvum för så väl R. Ständers plena, som för deras Utskott, utomordentligt skulle uppdrifva hyrorna, oberäknad: kostraderne vid lokalernas iordningsättande och torde hända äfven nybyggande, samt hyror för rum åt Konungen och hans hof, så ait tvertom desse stego vida högre i en landsort, än hvad nu är fallet ihufvudstaden, der nu mera allt är i full ordning för ändamålet, — och dessutom osätert vore, huruvida ändock en passande och för behofvet fullt tjenlig local kunde för tillfället förefinnas. När dertill kommer, att tjenstemanna-personalen i en landsort är nog inskränkt för Ståndens och Utskottens Cancelher, hvilka, så vidt skicklighet och drift, såsom ett oeftergifligt vilkor för Rikdags-förhandlingarnes beböriga gåvg, skulle kunna påräknas, ingalunda kunde fyllas, utan anlitande af tjenstemäns i hufvudstaden arbets-förmåga, hvilkas kostnader för resorna till och ifrån samlingsorten, äfvensom transport af alia nödiga handligar m, m., åter komma att ytterligare diabba Staten, och som någon vä sendtlig nytta, i min tanke, i allmänhet icke vunnes genom de af Utskottet föreslagne förändringarne, så föranlåtes jag, ur dessa med flere skäl, som voro för vidlöftga att upprepa, afstyrka desamma, och yrkar fördenskull bibehållande af de gamla paragrafernve oförändrade. Hr EGNELL hade inom Utskottet e; delat den tanka som gjort sig gällande i denna fråga, som leder sitt ursprung ifrån en af Riksdagsfullmäktigen Jan Bengtsson väckt motion. Om en sådan förändring, som Utskottet töreslagit, vore nyttig och af benofvet påkallad, tviflade ej talaren, att ju ifrån Regeringens sida fråga härom skulle blifvit väckt. Herr E. instämde i hutvudsaken med Or Holm, omen om någon förändring i 4.4. borde ske, trodde Hr E. det vara rättats att stadga, det Riksdag skall hållas i Stockholm, så vida ej dess utsättande å annan ort vore ounagängligen nödvändigt. Herr STRELENERT hade af sjukdom varit hindrad att öfvervara denna fråga inom Utskottet, men förklarade, att om han då varit närvarande, så hade han tillhört minoriteten. Han gillade till aila delar Herr Ekermans avförande, hvaruti han instämde, och önskade att Ståndet måtte antaga såsom dess gemensamma tanka, hvad Herr Eherman föreslagit. Herr LEFFLER medgaf, att Stockholm hade i detta afseende många fördelar framför de öfrige Städerna; men trodde att Stockholm äfven hade mycket emot sig. Här vore för mycket förströelser, hvilka talaren trodde vålla, att i synnerhet vid Riksdagarnes början allt för litet arbetas. På enannan ort blef tiden troligen bättre iakttagen, hvilket vore en stor vinst. I afseende på hvad Herr Ekerman yttrat om den farsot, hvaraf flere orter i Riket varit hemsökte, förklarade Herr Lefiler, att om densamrna kommit lika oväntadt till hufvudstaden, sem till Götheborg, bade dess härjningar äfven hår blifvit rysligare. Hr Ekerman har talat om de olyckliga beslut, som blifvit fattade vid riksdagar å gndra orter, ansåg Talaren ej böra skyllas på orten utan på representationen. Äfven i Stockholm hafva olyckhga beslut blifvit fattade, och Talaren erinrade om 1818 års beslut. Hr Lanpgenbergs fruktan för brist på kanslihetjening ansåg äfven Talaren öfverflödig , ty vid denna riksdag hafva många kommithi: från landsorterne för att söka engagement vid karcslierne. Det vore således ej att befara, att icke sökande skulle infinna sig på hvilken ort riksdag skulle hållas. Hr L. eillade memorialet. fr WEDBERG gillade äfven förslaget. fan in.