märknivgar vi gjort 1 alseende på frågan Huruvida LagUtskottets af 3 Stånd bifallna förslag till förändrad lag ang:de Majestätsbrott kan blifva sanktione:ad af Konungen, följande artikel, hvilken i avseende till dess korrthet, bär in exlenso intages. Aftonbladet för Måndagen d. 12 Januari innehåller en artikel, 1 anledning af den uti Stats-Tidningen några dagar förut meddeladuppgift om Bonde-Ständets beslut rörande förändring af 5 Kap. 1 9. Missgernings-balken. I sacda artikel märk s en tydning och ett sätt, att af tydningen draga slutföljder, sem möjligtvis kunde påkalla ett svar, afvikande från den lugna ton, hvilken Stats-Tidningens redaktion, af både pligt och egen böjelse, bör iakttaga. För att ej dertill varda inledd, må enda-t korteligen anmärkas: 1) att Stats-Tidningens inrikes uaderrätteiser, bland hvilka förenämda uppgift finnes intagen, enligt uttryckligt tillkännagifvande i prospektus, höra till tidningens icke officiella del; 2) att redaktionen, endast såsom egen reflexion, ansett utgången i allmänhet ledande till öfveren sstämmelse med Kongi. Maj:ts afsigter, hvarföre hon ock sagt den vara a gjord — icke i, oven till öfverensstämmelse af dessa, hvilket hon ock med så mycket mera skäl trott sig kunna yttra, som, hvad LagUtskottets tillägg beträffar, detsamma, enligt Kongl. Maj:ts uti Dess nådiga proposition klart tillkännagifna afsigt, naturligtvis kommer att, efter redaktionens tanka, utan all slags tillämpning, i lagen qvarstå. Lemnande å sido den dråpliga skillnad emellan uttrycken i öfverensstämmelse och till öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga afsigter, bakom hvilken Statstidningens Redaktion här förskansat sig, i bopp att sålunda icke träffas af anmärknicgen, vilje vi endast fästa oss vid de sista raderna, alt Lagutskot!ets tillägg, enligt Kongl. Meaj:ts klart tillkännsgifna afsigt, naturligtvis kommer att, efter Redaktionens tanka, utan all slags tillämpning, i lsgen qvarstå. Vi bedja med anledning häref Statstidningen, att lemna oss upplysning, om det icte ör någou möjlighet, att 1å ett rent svar på följande frågor: Är det verkiigen Statstidningens mening att insinuera, att Kongl. Maj:ts afsigt icke var att få dödsstraffet afstaffadt, ehuru obenägenheten för detta straff tydligen framstilldes såsom hufvudmotivet till den Kungliga Propositionen? Om Kongl. Maj:ts Nådiga afsigt var hvad propositionen innehöll, att få dödsstraffet afskaffadt, bu ru kan då ett lagförslag, hvari detta straff blifvit bibehållet, sägas vara antagit, vare sig i elter till cfverensstämmelse med denna nådiga afsigt? Kao man icke få lo, att få denna fråga direkt och utan omsvep besvarad, innan saken kommer att före: dragas hos Konungen? Om genom lagens sanktionerande dödsstraffet skul1e bibehållas, huru kan Statstidningen våga påstå, att det kommer att qvarstå 1 lagen utan allt slags tillämpning? Om en domstol efter denna lag dömer någen till döden — och att detta ganska väl kan hända, bevises bäst deraf, att flere Ledamöter i Lag-Utskottet, som ansett dödsstraffet böra bibehållas, sjelfve äro domare, och att det varit en orimlighet af dem att bibehålla detta straff, ifall de icke ansett händelser kunna inträffa, då det jemval borde tillämpas — om säga vi, en domstol efter denna lag dömer en person till döden, för lasteliga yttranden om Konungen, men denne person vägrar att emottaga Konungens nåd, har icke då, genom lagförslagets antagande, just det fall till punkt och pricka inträffat, hvars undvikande Konungen sjelf framställt såsom hufvudandamålet med den nådiga propositionen? Huru qvarstår då dödsstraffet utan allt slags tillämpning? Kan man icke få lof att erhålla ett oförställdt svar härpå ifrån Statstidningens redaktion? Vi taga oss friheten återföra i våra läsares minne, att Redaktion af detta blad alldrig tillhört dem, sem pläderat för dödsstraffets bibehållande, och att bladets Utgifvare på liddarhuset yttrat sig mot den Kongl. Propositionen, egentligen derföre att all klassifization deri saknades å de olika slags förbrytelser, hvartill lastliga yitranden, såväl om Moajestätet som met enskilde, måste kunna hänföras ef:er deras oitka beskaff nbet, samt att uttryck af lärtsinnighet Aunna fällas om Konunoger, hvilka likväl äro så htet skadliga eller skymfande, att redan två års fängelse vore ctt alltför strängt streff derför; och vi hafva derföre så mycket mera skäl att nu förundra oss öfver det oJika språk, som pu föres af Siatstidningen emot den K. Propositionens intebåll. Vi upprepa2, ait hufvudsaken, som här måste anmärkas, och hvaröfver StatsTidningen pu måste yttra sig, om den ej vill anses fiska I erumliet vatten, är, att när en pronosition som föreslår dödsstraffets afskaffande. och ;