billigare pris af icke privilegierade. Förslaget till den underdåniga skrifvelsen godkände Talaren, i så måtto, att det utesluter Författningen af den 28 Augusti 1834, emedan dess redaktion är så beskaffad, att man ej kan inse dess bestämda mening. För öfrigt instämde Talaren i hvad af Hrr Halling och Hessle blifvit anfört i deras reservationer och yrkade återremiss. Kyrkoherden BERGVALL yrkade afslag på betänkandet, uppställande såsom princip för näringsfriheten, a!t alla, som idka borgerlig rörelse, äfven böra vidkänna: borgerliga onera. Domprosten HEURLIN erinrade, att 1823 års förslag, som man förkastar , just utgår ifrån och stadgar denna princip. Man leder sig deraf till slutföljder om den orättvisa, som skulle tillskyndas städernas hacdtverkare genom landtmannens obeskattade konkurrens, och för att gifva större vigt åt detta argument, uppskattar main högt dessa skatter och utlagor, som af städernas näringsidkare erläiggas. Man felar på mångfaldigt sätt i pixmisserna, ech konklusionen måste d:rföre blifva origtig. De skatter, städernas hand:verkare erlägga, äro af dubbel natur: dels ingå de till staten, dels till stadskassan. Huru ringa de egentliga statsbidragen äro, är allmänt kändt, och man khan tryggt påstå, att ingen medborgareklass skattar mindre till staten. Vill man taga närmare kännedom om arten och beloppet af den öfverklagade bårda beskattningen, så skall man lätt öfvertygas , att den är hvarken så dryg eller så orättvis, som man föregifver , och att i en mängd af våra städer de skatter, som utgå och erläggas af borgerliga rörelsen för sig eller såsom sådan, äro jemförelsevis ringa, och attandra medborgareklasser vidkännvas fulit ut lika tryckande bördor. Ta!aren förbehöll sig att det:a icke måtte tagas som skulle han anse städernes nåringsidkare vara för ringa beskattade. Ojemnt faller sig väl denna beskattning, men i allmänhet förmår denna medborgareklass icke erlägga drygare skatter. Talaren nitälskade alltid varmt för deras bästa och önskar städse att de må ånygo uppblomstra och sprida lif och röre!se och välmåga både inom och utom sig. Införes en annan och bättre handtverks-ordning, lägger man större vigt på lärlingarnes bildning och uppfostran, och lättjan hämmas genom nyttiga tvångsmedel, så skola många föräldrar med glädje omfatta det nya tillfälle, som öppnar sig för deras barns u:komst och utan tvekan låta dem egna sig åt dessa nyttige yrken. Lärgossarves uppfostran är nu beklagligen mångenstädes vanvårdad och deras bildning står på en låg ståndpunkt. Man väljer derföre så ogerna denna i sig så nyttiga, så sjelfständiga och så hedrande arbetsbana, man tränges helare bland hopen af tjenstsökande, till ringa fromma både för sig sjelf och Staten. — Biskop af WINGÅRD: otvifvelakt gt bör den, som i stad idkar handtverk till denna beiala utskylder; nen har ban icke på verkstad vunnit sin skicklighet och är icke med embetet förenad, bör han slippa ty åtföijande vexationer och gevohnheiten. Hufvudsaken är den, att hvar och en, som vunnit skicklighet i ett yrke, får utöfva det då han aflagt prof, som fulltyga den. En yngling, som i Tecknologiska Iastitutet eller i Chalmerska Slöjdskolan vunnit konstfärdighet, mitte väl i alla afseenden vara så ged som den, hvilken arbetat på verkstad. Stadsmannaoch landtmannayrken gå in i hvarandra. Den som äger virke på sina ägor, får göra, om han kan, sjelf sina redskap, äfven sitt åkdon, men hvarföre icke också ett rådant till afsalu till grannen eller i Staden? Talaren visade, huru på en mager jord en folkmängd af nära 2000 personer i hans pastorat föder sig mest genom slöjdskicklighet. Möbler, der konstfärdigt gjorde, gå icke biott till aflägsna orter inom riket, men äfven öfser hafvet, och en gång till Columbien; men komma dessa icke i sitt råa skick, utan betsade och polerade till det närbelägna Göteborg, så konfiskeras varan och pliktfälles tillverkaren genom det lofl, Svicka:e-embetets försorg. Kan detta vara syftesenlegt, och är det ej förtjent att afbjelpas? — Professor AGARDH fann i de premisser, Doktor Morca framställt, anlednirg, att komma till eit motsatt resultat. Då Regeringen redan lossat på tvångest och jem fortgått på reformernas väg, synes visserass 0 A4Kderdanis sSskrifvekke med förnvandea af —— OO AA —LL