I gare-S:andet och Dbilallet at Doude-Standet. tVAP ungefär samma fråga förevar vid sista Riksdagen, afstyrkte H. Ståndet en ny underdånig skrifvelse derom till K. Maj:t förnämligast på de skäl, som P ofessor Geyer och Prosten Dedekind anförde. För sin del trodde Talaren, att H. Ståndet nu ej kunde göra annat än då. Allt som kan sägas om näringsfriheten, är redan nog attaladt af Riks. Ständer, isynnerhet vid 13823 års Riksdag, då det pu åberopade förslaget, hvaraf HAr Justitigx Ombudsmannen Ehrenborg lärer haft största förtjensten, blef utarbetadt. Bsst är att öfverlerona åt K. Maj:ts eget skön. att i dessa frågor afgöra hvad honom sodt synes. Konungen kan bäst bedömma ärendet i sin helhet och den lämpligaste tiden för reform. Derföre ansåg talalaren den föreslagna underdåniga skrifve!ser öfverflödig och yrkade afslag på Betänkandet. Prosten ASTRAND: antingen H. Ståndet bifaller den. underdåniga skrifvelsen eller ej, har Kongl. Majt i sitt fria skön, att i denna sak göra och låta efter bet hag. Men då det är bekant, att våra handtverkerier ligga nere, och det ej kan nekas, att 1323 års förslag till Hanodelsoch Handtverksordningar, om ock ej fullkomligt, likväl innehåller flere betydliga förbättringar; då vi veta, att de oordningar, som uppkomma genom gesällernas: sjelfsvåldiga och oregelbundna lefnsdssätt, allmänt öfverklagas och cke kunna hämmas utan stadganden, sådana som berörde förslag framställer, önskade talaren att Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i usderdånighet anhålla, att det vid 1823 års riksdag af Ständerna i underdånighbet öfverlemuade förslag må tagas under pröfning, hvadan han biföll Betänkandet. — Häri instämde Doktor Hasselroth. Domvr. HEURLIN yttrade sig vara förekommen af Pros. Åstrand, talade i ssmma syfte och trodde att ståndet icke skulie nppbära mer förebråelse för inkonseqvens, om det biföll Utskottets betänkande, än det uppburit någon sådan för dess vid denna Riksdag fattade beslut, hvilia stundom afvikit ifrån och varit stridande emot pluralitetens tanka vid förra riksdagen. — Doktorerne Grevillius och Elfström instamde deruti. Psosten MITTAG yttrade sig för bifall till betänkandet, Doktor MOREN: frågan är helt och hållet ekonomisk samt beror således ensamt af Kongl. Maj:ts afgörande. Den bef väl vid 1923 års Riksdag tll Ständerna öfverlemnad för att behandlas i lazstiftningsväg, men Kougl. M.j:t har ej upptag t det af Ständerna öfverlemnade förslaget till pröfning och besvarande, ehuru tillfälle dervtill varit både vid förra riksdagen och denna. Uti denna omsiändigbet synes ligga ett ogillande af förslaget, om också ej till dess allmänna syftning, dock till dess detailler, och så vida att Kongl. Maj:t ej ansett det böra blifva er lag. Men icke nog med detta negativa ogillande. Ett sådant possitivt finnes i samma mån uti förordningen den 28 Aug. 1335, som, till vissa delar, afviker från Ständernas förslag. Att nu, sådant oaktadt, ingå till Kongi. Maj:t med den af Utskottet töreslagna skrifvelse och förnya 1823 års Ständers åtgärd, det vore hvad i lägre lefnadsksretsar kal!as kält, som anses bvari en uppbygeligteller bötligt Genom denna underdåniga skrifvelse, säger man I sjelfva verket ingenting, och att u verka sig audiens, för att säga ingen tivg, är attilla iakttaga den vördnad och grannlagenhe: man är skyldig sin Konung. Skrifvelsen är både onödig och elämplig , hvadan Talsren yrkade afslag på betänkandet; så mycket hellre, som det Stånd, hvilket det närmast rör, redan afslagit det. Det är en pligt af den ena medborgareklassen, att göra afseende på cen andras besämdt och starkt uttalade mening, och Konungen ensam, som, upphöjd öfver alla enskilta in!ressea och fritt skådanvde öfver det hela, både naturligen kan och lagligen skall jemka mellan ivtressen och opinioner. Hvad opinionsyttringen ifrån Ståndet angick, anmärkte Talarven, att den gsåste anses vara högst ofullständig, enär icie en gång hälften af Ståndet var tillstädes. Häri nstämde Prostarne Östberg, Stenhammar och Bolasder, samt Dokt. Bexell. Biskop ar WINGÅRD ansåg nödigt, att Ständerna iterera sina 1823 gjorda framställningar, på det att Regeringen mitte finna, att Folket ej går tillbaka, men framåt uti industriella fö:eag, och gillar hvad Regeringen 1edan gjort till dessas beframjande. Häri instämde Prosten Hylander. Prosten HALLBECK instämde med de sammansatta Utskotten, så vidt syftet är att befria handel, handtverk och fabriksrörelsen från det skråtvång,som erfa — I oss 4täflan Ah ctänaor utnafninoen af