min bade blifvit drifna ur landet. Riks-Rätten hade förliden Lördag den 10 dennes sitt femte sammantråde, då, med återställande af slutpaäståendet, ä svarande sidan afgafs följande slutl:ga förklsring: Till Högl fl. Riks-Rätten! Då afsigten med de af oss fr mställda avnrärkningar öfver form blifvit tydligen uttryckt; då vi j inför Höglofl. Riks-fätten in!å it oss i någon :ed-rlåggning af H: Justiti Ombuds annens svar; samt då andtligen Högloll. HiksRätten deröfver fattat sitt beslöt, — syces något, vidare i deona d I icke vara att anföra. En enda erinran, med blott häns gt till framtiden, torde henäget upptagas. Hr Justitie-Ombudsmannen, hvilken, som dess ord lyda, ej kan wedzifva någon judiciell pröfniog af Konstitut:ons-Uiskottets åtgärder, yrkar, alt en rem ss f ån detta Utskott ovilikorligen gör till fyllest för ärendernes vidare utförande. Till hviika rättsvidriga siutföljder skulle likväl ej d nna grundsat!s am fortsatta tillämpning kunna !eda? Eller månne det ej låter tänka sig, att en remiss från Konstitutions-Utskottet kan innebära, eller stödja sig på en afvikelse från grundlagen? Herr Justitic-Ombudsmann:n synes ock hafva avat något sådant, då han, under förutättnivg att olika åsigter möjligtvis kunde gö a sig gällaude, ansett sig befogad, att hvad angår sen första af våra avmärknoingar, inlåta sg i en utförlig vederläggning deraf, men I kväl för bisett båda de senare, 1 sjelfya sak.n värmare i gripande. Uti denna del kan Hr Justitie-Ombudsmannen sägas hafva tagit föresyn af dess principal, Konstitutiovs-Utskottet, som först insåg vigten att ställa Stats Rådets ledamöter under anklagelse och :edan tyckes h.fva betunnit sg i ett slags förlägenhbet, då fråga blef om anledningar och skäl. Hitintitls afva Sverg:s lagar i allmänhet varit så förstådda, att om en af Statsmakterna, Konungen, fiasner an ledning att läta dess Ombud.man, Justitre-Kansleren, anställa åta!, Domstolarna, från den lägsta till den hög ta, icke ansett eller b rdt anse sig hindrade af remissec, att efter lag pröfva, huruvida, med hänsigt till form rna, allt vore iakttaget, som kunde i flyta på den åtalades i lag grundade rätt. De som : u föra folkets talan böra ej glömma, att dess frihet under lag säkrast vårdas, då la ens helgd äfven af folket hyllas, samt i dess namn erkävne:-. I afseende på sjelfva saken, få vi vördsamt åberopa utvecklingen deraf uti vår första skrift. Åklagaren och de anklagade fisnas vara öfverens om hufvudfaktum. De stödja sig äfven på samma lagar, men skilja sig väsendtligen rörande deras rätta förstånd och tillämpning. Uti vå. under den 27 sistiidne December afgilna förklaring hafva vi sökt visa, att det klander emot vår rådgifvareåtgärd, som först Konstitutions-Utskottets pluralitet, sami sedan Hr Justitie-Ombudsmannen velat grunda på 75 S Riksdagsordningen, icke kan vara tillämpligt på Konungens rätt, att under Riksdagens lopp tili Rikets Ständer aflå!a prupositioner i hvad ämne s.m helst. — Deremot hafva vi ej tilltrott os kunna gå så långt, som Hr Justitie-Ombudsmannen senast gjort, då han upphöjer s!g till tolkare af Grundlagen, och bestämdt förklarar, att meningen i samma 75 9: skulle två Stånd stanna emot tva, förfalle frägan, utan att samma fråga må kunna vid den Riksdagen ånyo väckas eller upptagas, ovilkorligen skulle lända båda Statsmakterna till efterrättelse, och att derföre, efter hvad inom Riks-Stånden i lånefrågan sig tilldragit, ett undantag till följe af denna 4 bordt äga rum i afseende på Konungens rätt att till Rikets Sänder sina propositioner afl ta. Lyckligtvis har deuna åklagareförklaring af Grundlagarna ännu icke förmått hemta något stöd af 83 9 Regeringsformen. Då man med uppmärksawhet läser tvanåberopade 75 S Riksdagsordningec, samt härleder sitt omdöme från :s hela uppställning och slutföljder, måste man erkänna, att den egentligen och uteslutande utgör ett rättesnöre för beräkningen af Riks-Ståndens särskilta röst. r; men icke har ringaste gemenskap med Konungens rätt att väcka frågor, och propositioner afgifva. Främst förutsätter denna de beskrifna fall, då Grundlag bildas af fyra Stånds beslut med Konungens sanktion. Dernäst stadgas om alla de öfriga äreader (med undantag af vissa tydligen bestämda, hvarom är särskilt föreskrifvet), der tre Ständs beslut jemte Konungens samtycke äro tillfyllestgörande. Sedan åberopas det fall, att två Stånd skulle stanna emot två, då, i de frågor hvarem vissa upp: ämda Grundlags SS handla, det förblifver vid hvad förut stadgadt varit, utan att frågan vid den Riksdagen må vidare upptagas. Sist åberopas hvad ett annat Grundlagsbud stadgar om frågor som ej kunna förfalla. — Hvem inser icke att hela denna filiation afser ett stadgande af ordning och reda, men ingalunda innehär någon inskiänkning af hvad antingen Regeringsformen eller Riksdagsordningen annurstädes, (såsom 1 dess 27:de 95) redan föreskrifvit? Deremot har Hr Justitie-Ombudsmannen alldeles icke velat till pröfning upptaga vår hänvisning till denna 27:de S Riksdagsordningen, möjligen derföre, att den står i verkligt samband med den egentliga frågan. Men, oaktadt detta förbiseende af en blard hbufvudgrunderna för vårt försvar, hvarvid vi icke, såsom i formfrägan, fränträdt nägot benceficium juris, anse vi oss likväl böra åberopa hvad derom i vår första skrift redan anförat blifvit. Dernäst böre vi ytterligare fästa Höglofl. Riks-Rättens uppmärk-amhet på den ingaluBda begränsade rätt, som denna grundlags-Y Kongl. Maj:t tillägger. Deruti finnes icknågot sådant undantag, som det Hr Justitie-Ombudsmannen ansett oss hafva bordt hämta af 75:te S Riksdags-Ordninpgen. Dessa tvän.e SY innebåila ingen hänvisning på hvarandra. Andra momentet i 27 upptager alJa de slag af sropositioner, som ä Konungens sida känna komma i fråga, samt för att göra stadgamdet ännu tydligare och utesiuta all inskränkning, tilläggas älven orden: jemte andra raål; under hvilken benämning allt hvad som från Kenungen till Rikets Ständer afgår, och sem förut icke är särskilt upptaget, nödvändigt mäste vara ibegripet. För de-sa propositioners aflåtande finnes icke