— Läsaren torda ericra sig, att vi i Fredagsnummera yttrade en tvekan om möjligheten att Lag Urtskoitets af 3 Stånd fastsvällda förslag till ny lag, rörande ansvar för Majeståtsbrott, kunde vinna Konungens sankton, då detsamma stridde mot sjelfva hufvudsaken i den Kongl. propositionen, som var dödsstraffets afstaffande. Statstidningen har, förr än vi förmoda de, sökt skingra vår tvekan ,emedan hon samma dag förmäler, det frågan genom 3:ne Stånds beslut blifvit afgjord till öf erensstärsmeise med Kongl. Maj: ts i ämnet uttryckte nådiga afsigter. Har Statstidningen verkligen betänkt, hvilka slutf öljder kunna drogas af detta yttrande? Auvtiogen har artikelns författare ej kännt kvad han talat om, hbvarken Konurvgens proposition eller Ständernas beslut, eller ock innebar artikeln den högst förvånande insipuation, att Regeringens afsigt skulle varit något belt annat, än hvad som fiones i ordalagen; då det kunde finnas med denna afsigt öfvercnsstämmande att bibehålla bilan för svårare fall, biott man derjemte genom pluraliteternas medverkan erhöll tillögget af de nästan obegränsade fängelseansvaren för de mindre fariiga. Vi hoppas emellertid, a:t all anledning till denna ms sstanka slall skingras genom Kongl. Maj:ts beslut. Konurgen har i sitt trontal vid riksdagens öppnande angifvit uppriktigheten såsom en bufvudgrundsats i sin styrelse, och vi kunna således, äfven af denna avledning, icke ett ögonblick jåta en oskicklist redigerad uppsats i det officiella bladet