Aftonbladet – 10 januari 1835, sida 2

Nedanstående till Red. insända artikel i anledning af Bonde-Ståndets diskussion avgående folksiolorna och förslaget att dertill använda ett nådår, afviker väl från Redaktionens åsigter, i en och anuan omständighet, wen innehåller så många in!ressanta historiska upplysvingar, att den förtjenar all uppmärksamhet: OM EKLESIASTIKSTATENS NÅDÅR. Vid denna förmån har allmänna uppmärksamheten ofta fästat sig, mest afundande och klandrande. Senaste anledningen har varit frågan om exira nådärs ansläende till bildande af fond lör s. k. distriktskolors anläggande på landet. Insändaren har väntat, att någon person, med sakkännedom och samvetsgrannhet, skulle upplysa allmänheten om förhållandet. Förgäfves. Sakens vigt uppmanar bonom att framlägga hvad han känner och huru han beiwraktar förhållandet, om ock kännedomen är ofullkomlig och åsigterna felaktiga. Här gäller: bättre något än intet. 1) Första årets inkomst af en nyss tillsatt Eklesiastiktjenst hade, under Katolska tiden, Påfven tillegnat sig, under namn af annat Genast efter reformationen satte sig Gustaf I i besittning af Påfvens förmenta rätt. Missnöje härmed å presterskapets och folkets sida, i förening med egen känsla af rätt och biligt, lärer föranledt det stadgande i Kyrkoordningen af 1571, att eklesiastikåret skulle räknas från den 1 Maj til! samma dag året derpå, ochinkomsten, vid inträffadt döusfall under året, delas imehan afträdende och tillträdande. På den tiden iakttogos ej så många formaliteter vid tillsättningen, utan den skedde genast. Om nådår nämnes intet. Likväl finnes spår att sådant, äfven före denna tid, var skänkt af Konungen till prestenka. Detta nådår svarade således mot hvad nu kalJas extra nådår. År 1586 stadgades genom Articuli Oerebroenses, att prestenka skulle sitta vid gället efter mannens död ett är omkring. Härigenom fastställdes alltså det så kallade Privilegii nådåret. Vid Riksdagen i Örebro 19617 öfverenskommo Biskoparne, att inkomsten af det år, hvarunder prestman dog, icke borde som nådår anses, utan i kraft af tjensten tillhöra enkan, som borde åtnjuta inkomsten af ännu ett år, såsom nådår, räknadt från den I Maj, som följde på mannens död. Så funnos tjenstår och nådår för prestenvka. Att denna öfverenskommelse kunde under en så kraftfull regering, som Gustaf Adolf:, först stillatigande gillas, och sedan, vid frågor om enskilt tilJlämpning, stadfästas, kan förklaras genom det då utvecklade begreppet om stånd. Hvart stånd utgjorde för sig likasom ett helt; alla fyra tillsamman det stora hela: fäderneslandet. Hvart stånd ägde således att inom sig vidare utbilda sig, såvidt detta icke stod i sirid med det stora hela; och då utlagorne till presterskapets underhåll icke förhöjdes, samt Biskoparne drego försorg att församlingarne icke saknade presterlig vård, syntes det vara ståndets ensak att anordna om en lämplig fördelning af de detsamma tillslagne inkomster, och således äfven om fördelningen af lediga pastoraters afkastning mellan afträdare och tillträdare, d. v. s. om nådår och tillträdestid. Lizväl: lärer ett sådant förhåliande redan en längre tid varit brukligt, då det, uti handlingar från denna tid, kan kallas landssedSlutligen infördes detta stadgande uti Presterskapets Privilegier af den 1 Oktober 1675, sist den 16 Oktober 1723, och omsider medelbarligen uti Grundlagarne, genom privilegiernes garanterande uti dessa. 1 denna gestalt tror jag icke att nådåren ha många motståndare, hvarken bland menigheterne eller de tillträdande. Ett brådstörtadt afflyttande från en ort, der man längre tid varit bosatt; än mer, ctt lika påskyndadt upphörande af ett någorlunda stort jordbruk, kan icke ske utan förlust; och det är icke billigt att till slutlig lön för trogen tjenst tillskynda den aflidnes sterbhus en sådan, ofta betydlig, utan nytta för någon viss person. Ty, med hittills gällande författningar. åtgår en tid af minst 8 månader, innan en ledig tjenst kan i konsistoriell, och nära äret, i regal väg återbesättas; men ännu mycket mer i händelse uf besvär öfver förslag och val. Den utnämde behöfver ock i de flesta fall någon tid att bereda sig på tillträdet. Men denna enkla inrättning har under vidernas lopp blifvit, till förmån för enskilte, på ett märkvärdigt sätt utbildad. Låtom oss tillse. I början tillföll nådåret endast enkan efter Pastor och Komminister, utsträcktes småningom till Biskopars, Professorers och Skolstatens enkor, samt derefter till deras omyndige barn, så att aila, som äga rätt till nådår, äro fullständigt upptagne i Privilegierna. 1685 förordnades att nådår ej få för gäld angripas, 1694 att Konungen äger att förordna om inkomsternas delning, emedan nådår härkormma af Konungens nåd allena, och att enkan bibehåller nådåret, äfven om hon gifter sig utom sitt stånd; 1732 befriades enkor från erläggande af herredagspengar under nådår; 2) 1781 förklarades skäligt, att afse sterbhusens önskan vid nådårspredikanters tillsättande. Klockareenkor, ehuru icke upptagna i ståndets privilegier, njöto dock redan 1725 nådär i vissa stift, icke 1 andra. 2793 d. 29 Juji beviljades ej extra nådår åt klockareetikor, emedan det var stridande mot författningarne; 1799 den 27 Mars ansågs att nädår efter klockare i Vexiö stift må njutas hädanefter som hittills; 1806 den 13 Maj tillerkändes Serafimer-Gillet pröfningsrätt i frågor om nådår efter hospitalsklockare, dock borde Gillet rätta sig efter gällande författningar; 1830 den 23 September förklarades det vara tynligt, att klockareenkor ha rätt till privilegiinådår, och extra nådår beviljades derutöfver; 18533 den 25 Januari afslogs extra nådär åt klockares enkor och-barn, såsom stridande mot författningarne. Häraf finnes, att ibland har man åberopat sig författningarna, ibland stillatigande gått dem förbi, Principerna ha ändrats, tillika med kontrasignanpterna, och Vissa vederbörandes tycken. Den ömtåligaste —— — — torde vara allosanlkaa irecien