hura Riddarhusets högaktad: Silfverstolpe och hans vänner år 1912 kunde låta öfvertala sig att med resignation medgilva indragningsmaktens grundlagsvidriga införand; i bredd med historien om justeringarna vid Riksvätten 19138, och med de omtalade skälen till Boude-Ståndets namnkunniga votering och reservation 1829. Alit detta kan dåderjemte komma alt utgifvas såsom ett sidostycke till Jeremias Bepthams taktik med rådslående nationalförsamlirgar. Allt hvad vi ru kunna nämna, är att det berättas, att glädjen på ett visst håll i går eftermiddegs skall varit lika utomorden:ilig, som spänningen förut varit stark. Detta är också icke att undra på, och vi äre öfvertygade, att man för denna seger för ett ögonblick gerna glömt både utgången af Sjuttiotvåan och förstärkta Stats-Utskottets voterlogar. En sak återstår nu blott att erfara frön vår Regerisg: sida. Våra läsare känna, att dödsstraffets afskaffande utgjorde hufvudsaken i den Kungliga Propositionen, som helt och hållet var motiverad från Kgl. Maj:ts obenägenhet för bibehåliandet af detta straff, såsom ogilladt af Konungens milda tänkesätt. — Lag-Utskottet har emellertid under yttrande, att det icke kunde tilltyrka bifall til den Kongliga Propositionen, bibehållit dödsstraffet, och endast pifvit åtskillgt annat på köpet; och detta förslag har gått fram med 9 rösters pluralitet i Bonde-Ståndet, genom den besynnerliga tillfälligheten af frågans skyndsamma före.sragning under det mer än en tredjedel af Ståndet var frånvarande. Ännu fordras likväl Konungens sanktion, och man får se, huruvida Konungens Rådgifvare skola tillstyrka, och Konungen bifalla ett förslag, som i det hufvudsakliga amendementet snörrätt strider emot hufvudsaken i den Kgl. propositionens innehåll, som var dödsstraffets afskaffande. I sådant fall skulle Styrelsen i sanning lemna ett märkligt prof på konseqvensen med den grundsats, som just nu alla dagar i dess officiella blad predikas i lånefrågan, vemligen att Styrelsen ingalunda för Ständernas opinion kan frångå sin egen öfvertygelse. Dock::i våra dagar sker mycket underligt. I båda frågorna gäller det at försvara maktens intresse; cch hvarföre skulle det då icke låta göra sig, att i den era frågan handla tvertemot de principer, hvilka man arbetar på att göra gällande i den andra?!