manDinada acimn, 5a OsKlljaäagilat, all ac Had pa en gång skola stå eller falla. I min tanka äro de af hvarandra så oberoende, att de både kunna och böra åtskiljas. Utskottet har uppmanat Ständerne att ställa sig till efterlefnad Gruuodlagens bokstaf, såsom både Ständerne och Utskotten öfverordnad; men det är ej den döda bekstafven som är Ständerne öfverordnad, ty botstafven dödar, men andan gör lefvande; utan är det genom Ständerne, som en lefvande anda skall utgå ur Grundlagens döda bokstaf. Talaren yrkade derföre återremiss och att Utskottet måtte åläggas inkomma med jemknivesförslag. Vice Talmannen JON JONSSON anhöll att Sekreteraren måtte uppläsa 81 S Regeringsformen och 20 S Riksdagsordningen, och Anders Danielsson begärde uppläsning af 56 f Regeringsformen; och sedan detta skett yttrade vice Talmannen, att af de uppläste 31 S Regesingsformen och 29 4 Riksdagsordningen visade sig att Konstitutions-Utskottet blifvit tillerkändt ett slags medlande makt i Grundlagsfrågor, och att ehuruväl 56 I Regeringsformen möjligen kunde gifva anledning till en annan tydning, Utskottet 1 förevarande frågor dack handlat i öfverensstämmelse med Grundlagens föreskrifter. V. Talmannen önskade dock att någon i bebörig ordning ville väcka motion om en sådan förändring, som kunde berättiga Konstitutions-Utskottet-till behandling af dylika frågor framdeles,; på sått nu blifvit yrkadt; men innan denna förändring blifvit, på sätt Grundlagen föreskrifver, antagen, vore v. Talannen pligtig att efter ordalydelsen följa Grundlagen, sådan den vore och af :honom blifvit besvuren. SAM. ANDERSSON från Östergötland åberopade sin reservation emot Utskottets memorial och instämde i Anders Nilssons yttrande. JOHAN JACOB RUTBERG från Norrbotten förklarade, att han icke räknade på något godt arbete af Konstitutions-Utskottet, hvilket, än för underliga tilltal ställde till Riks-Rätt, och än trottsade Ständernas egna föreskrifter, hvilket oaktadt, han dock, på de af flera Ledamöter förut anförda skäl, yrkade återremiss. Flera talare instämde med Anders Danielsson och Nils Månsson, och deribland OLA JEPPSSON från Blekinge län, som trodde, att då allmgnna opinionen, sival bland Ständerne, som deras hemcmavarande principaler önskade att Indrazgningsmakten, såsom förhatlig, borde upphöra, hade det äfven varit Utskottets pligt att fraraställa förslag till denna makts afskaffande, utan afseende på Juryns bibehållande eller ej, hvarföre Betänkandet borde åt-rremitteras och Utskottet föreläggas att ställa sig Ständernas redan uttryckta åsigter till efterrättelse. ANDERS DANIELSSON trodde att man af de i dessa frågor åberopade 4S icke skulle kunna draga acnan förovuftig tydning än den alla Riks-Stånden fattat, och det vore ledsamt att en så gammal och upplyst Ledamot, som vice Talmannen, skulle framhärda 1 förfäktandet af en tanka, som stode i uppenbar strid mot nästan alla nationens representanters. Hvar och en borde visserligen följa sin öfvertygelse, men om Talaren funnit att hans egen öfvertygelse ej instämt med hela den öfriga representationens, och han vore på en plats, der det fordrades att frångå denna mening, för att undvika en allmännare ovilja, så skulle Talaren väl visat den aktning för Riksförsamlingen, att säga: jag kan icke ändra min öfvertygelse, men jag resignerar. g NILS MÅNSSON yttrade, att om Utskottet kunde visa, att de åberopade grundlags f f lade hinder i vägen för Konstit.-Utskottet att ätskilja frågorna om Indragningsmakten och Juryn, ville han gerna ändra sin öfvertygelse. Detta hade ännu icke skett, men deremot alla Stånden äskat af Utskottet att få frågorne åtskiljde, hvadan det varit Utskottets pligt att en sådan åtgärd vidtaga. PETER PERSSON från Jönköpings län instämde med Nils Månsson, och hemställde, om icke det vore lämpligast, att Vice Talmannen af:ade sig sin befattning i Konstitutions-Utskoitet. V. TALMANNEN anförde, att här vore fråga om en grundlagsprincip, och att, om det visade sig, att alla fyra Stånden enhäliigt derutinnan hyste en, mot hans yttrade mening stridande åsigt, han dertill ville inom Konstitutions-Utskottet lemna allt det afseende, som med grundlagen vore förenligt. NILS MÅNSSON erinrade, att om än icke alla Stånden ytirat lika tanka 1 detta ämne, det ändock