STOCKHOLM Den 7 Januari. De utländska poster, som ankommo förliden gårdag, meuiörde tidningar från Lo: don af d. 25, trån Paris af d. 24, samt från Hamburg af d. 30 December. Den vigtigaste nyheten är Engelska Parlamentets förestående upplösning, hvilken numera icke är minsta tvifvelsmäål underkastad. Proklamationen derom skulle af Konungen undertecknas d. 27:de, och flere af ministrarne, samt en stor mängd andra ledamöter af Underhuset hade redan lemnat London, för att begifva sig till valorterne. Den b:stämdaa opposition, som nästan öfverallt visade sig mot den nya ministeren samt vissheten om parlamentets upplösning, hade tryckt fonderne. Det sades a!t å högre ort modet numera gick så långt, att i fall de nya valen icke utföllo efter önskan, ämnade man åter för andra gången upplösa Underhnset(!) Efter de tillförlitligaste beräkningar, och äfven med förutsättande att det möjligen kunde lyckas få en hop Tories valda för ställen, som hittils skickat representanter af motsatta tänkesätt, visar sig ingen sannolikhet för den nya ministören, att få mejoriteten i Underhuset. Såsom prof på sinnessltämningen hos valmännen kan anföras att på flere ställen, der Tories uppträdt såsom kandidater, hafva de åter frivilligt dragit sig tillbaka, då de sågo att allt deras bemödande skulle vara förgäfves. Vid den stora middagen, Lord Mayotn gaf d. 23 åt ministrarne, höll Sir Robert Peel ett tal, hvari han åter försäkrade om sin benägenhet att reformera, så snart han, efter mogen öfverläggning fann någon reform i en eller annan väg beböflig Men just den olika åsigten om behöfligheten af den eller den reformen, utgör sjelfva tvistefrågan mellan ministrarne och majoriteten af nationen. Denna sednare kommer säkerligen aldrig att åtnöja sig med de reformer, Wellington et C:o kunna finna sig hågade bevilja, och följden blir att folket begagnar sin konstitutionella rättighet, att genom de nya valen drifva Torylaktionen från statsrodret. I London hade Tories ställt till en sammankomst, för att votera en tacksägelse-adress till Konungen i afseende på den senaste minister-förändringen, men icke battre sett sig före, än att en mängd af deras politiska motståndare inkommit i sessionssalen, så att Torytalarne icke ens kunde få ljud att framföra sina hjertans tankar, utan måste skilas åt med oförrättadt ärende. Times är högeligen uppbragt öfver händelsen, och begagnar tillfället att uppenbarligen förklara sig med hull och hår tillhöra den nya ministeren. En sådan förklaring, just i ögonblicket af Underhusets upplösning, hvilken åtgärd Times, för några dagar sedan på det högsta ogillade, sätter kronan på denna tidnings otillförlitlighet i fråga om politiska grundsatser. En del af de hittills obesatta plätserne i ministeören hafva numera blifvit bortgifna. Lord Äberdeen, som förut uppgafs vara utnämd till förste Lord afiamiralitetet, är i stället placerad såsom kolonial-sekret. och grefve de Grey har fått det förstnämde embetet. De