Aftonbladet – 7 januari 1835, sida 1

RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. DISKUSSION I PRESTE-STÄNDET, RÖRANDE KONSTITUTIONS-UTSKOTTETS FÖRNYADE BETÄNKANDE OM TRYCKFRISETEN. Sedan samtlige Riks-Stånden , vid föredragning af Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 40, derutinazn Utskottet afgifvit sitt betänkande rörande åtskilliga förslag, som åsyftade Tryckfrihets-förordningens återbringande i vissa delar till dess ursprunghga skick , återremitterat samma betänkande till Utskottet, hufvudsakligen på grund deraf att Utskottet uti etz och samma betänkande afgifvit yttrande öfver 2:ne särskilta ämnen, nemligen ivd-agningsmakten och jury-inrättningen itryckfrihetsmål, hvilka, ehuruväl hörande begge till tryckfrihetsstadganden , likväl icke kunde anses hafva med hvarandra dea nära gemenskap, att de bordt i ett sammanhang behandlas; så hade Urskottet uti dess nu afsifne och här ifrågavarande betänkande N:o 58 besvarat de emot memorialet N:o 4o gjorde anmärkningar , och, under yttrande, liksom i för bigående, att det nu framställde förslaget måste såsomr varande helt och odelbart nödvändigt i ett oskiljaktigt sammanhang behandlas, helst det i annat fail aidrig blifvit af Utskottet framstäidt, derjemte sagt, att Riks-Stånden, dels orätt söndrat förslaget i 2:ne delar, dels framlagt egna och nya,iStåndens plena väckta förslag, dels utsträckt rättigheten att utlåta sig til den att på samma gång besluta, — ett behandlivgssätt , hvarigenom , efter Utskoitets förmenande, å ena sidan, Utskottets grundlagsenliga åtgärd skulle upphäfvas, eller dess befattning på Riks-Stånden öfverflyttas, och å andra sidan, det nästkommande Ständer förbehållna definitiva bifalk eller afslag i förväg omintetgöras; i sammanhang hvarmed Utskottet ansett såsom en gifven föijd att först sedan förslaget till tryckfrihetsmålens bänskjutande under domstol blifvit vid nästa Riksdag, i sammanhang med det till indragningsmaktens upphörande, gilladt eller ogilladt, — först då kunde, i grundlagsenlig ordning, fråga väckas om juryinrättningens återupptagande eller reorganisation. Stödjarde sig på detta resonnement hade Utskottet slutligen vördsamt hemstält att Riks-Stånden må te, i detta grannlaga ärende, foga sig, icke efter Utskottet, utan efter den, både Ständer och Utskottet öfverordnade, grundlagen, som ville, enligt ordalydelsen i hvarje särskilt fall, tillämpas.? Diskussionen, som häröfver uppstod, öppnades af v. Talmannen Biskop ar WINGÅRD, med ett skriftligt anförande till protokollet, hvilket, för dess vigt här ordagrannt meddelas: Då jag sett och hört så mycket klander emot detta betänkande, anser jag mig böra förklara, hvarföre och huru jag deltagit 1 detsamma. Det är kändt, att jag med Utskottet arsett domstol böra afdöma brott mo! iryckfrihetslagen, såsom dem mot annan allmän lag. Ännu är jag icke öfvertygad om ogrunden af min mening; men denna är icke antagen af pluraliteten i RiksStånden. Fortfara således Stånden vid nästa Riksdag i sin, förkastas betänkandet då. Men förr bör det ej. ske, emedan 56 och 81 Sf. BR. F. och 29 f. R. O. med lika ordalag deruti sammanstämma, att öfver de förslag Konstitutions-Utskottet vid en Riksdag afgifver, Rikets Ständer ej förr än den nästföljande Riksdagen må besluta. Om än olägligt för brådskan och rörelsen, är detta återhåll i grundlagen otvätydigt nedlagdt, och det, såsom mig synes, med vis förtanka. All den harm, som förhäfvit sig -mot Utskottets åtgärd, kan det således afleda till grundlagen, och om också illa lönadt för sin ståndaktighet dock vara tillfredsstäldt i medvetandet att hafva fullgjord: sitt kall, såsom konstitutionens vyårdare, hvad ock dess namn innebär. Då här gäller en hufvudsaklig grundsats af oberäknelig vigt för Statsskickets bestånd, och föremålet, på hvilket den nu blifvit tillämpad, den periodiska pressens legala behandling, är i våra dagar statslärans ömtåligaste ämnve, har jag ansett bättre Hann mitt fr dana flames A0N. PA