RT a a ON tet upptagna pigina och f 1S i den nu gälland Bevillningsförordvingen, uppstod diskussion, som dock fördes utan nagor särdeles iiflishet, och egentligen endast omfattade åtskilliga formfrågor. Betänkandet blef dock, till fölid af de gjorda anmärkningarne, till Utskottet återremitteradt. Derefter företogs samma Utskotts Bet. N:o 39, angåendStändernas Saluaccis, hvaruti Utskottet föreslagit, att de städer, hvarest rättighet att, utan afgift, införa och försälja kött, bröd och dricka, ännu icke är landimannen medzifven, fortfarande böra erlägga den uti Koogl. kungörelsen den 30 Nov. 1810 för dessa städer stadgade saluaccisersättnings-afgift. Diskussion höröfver öppnades af Anders Danielsson, som ytirade, att det af erdalvdeisen i Kongl. kungörelsen af den 25 Aug. detta är, vore tydligt, att intet hinder mera kunde af Städ:rna läggas för Allmoagens rättighet, att dit införa och försälja kött, bröd och dricka, enär, utan all fråga, dessa artikar kunde räsnas till afvel eller bhemmansafkas!ning, hvarföre. återremiss yrkades, på det icke mera måtte bero af en eller an nan hittills genom missbruk priviligierad korporation, att förhind a de nyttiga ve:kningarne af en fri hardel. Flere af Stånde:s ledamöter talade i enaharda syftning, och deribland JIVils Månsson, som trodde, att så vida den ifrigavarande förordningen icke skulle frånkänvsas all mening, eller påbördas någon, som icke innefattas i des bokstaf, måtte derutaf vara klart, att allmogen, utan att spörja bagaren, bryggaren eller slagtaren om tillåtelse, äger rättighet, att i hvilken stad som helst förstlja bröd, dricka och kött af egen afvel och tillverkning. De 475,000 Rdr, hvilka för de hittille emot denna frihet lagda hinder, hafva kommit Statsverket till godo, kunds: ej vara af någon särdeles betydenhet, jemförelsevis till de fördelar, som af en öppnad handeisfrihet äro att förvänta både för borgare och laodtboz hvadan betänkandet, efter Talarens äsigt, bordåteremitteras. JOHANNES SVENSSON från Jönköpings län önskade högeligen fri införsel till städerre af sllehanda landtmannaprodukter, och i följd deraf saluaccisens upphörande; men, om Stärderne nu fri oftogo Stiderne ifrån denna afgift och sedermera genom pyssberörde kungörelses tillämpning förvissades, att derigerom icke vunpits anran näringsfrihet än cen 1826 och 1832 ärs författningar för närvarande tillerkänner, nemligen ait bero af Städernas medgifvande, trodde Talaren att Ständerna illa vårdat det sllmänna ivtresse, som borde utgöra de: as förnämsta syftemål. Derföre måste saluaccisen bibehållas, och åtminstone icke eftergifvas på andra vilkor, än att allmogen ethölle fri och oinskränkt j;ättighet att i städerna försälja alla tillverkningar och förädlingar af dess produkter, hvilket så mycket mindre torde hafva varit afsigten med innevarande års förordning, som uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition om Stat:verkets behof, salauaccisen blifvit påräknad sem inkomst. PETTER PERSON från Calmar Län (skri:teligen) ansåg Riksens Ständer böra besluta en und. skrifvelse till K. M. af det innehåll, att K. M., till undanrödjande af all tvetydighet om rätta förståndet af K. Kungörelsen d. 28 sistl. Aug, ville utfärda en sådan förklaring öfver densamma, att derigenom tilläts införsel ifrån landet till alla Rikets Städer af kött bröd och dricka, eller ock, om detta ej vore K. M. mening, en ny författning, som medgåfve Landtmannen denna rättighet; i hvilket fall saluaccisen komme att upphöra, men i annan händelse fortfarande erläggas af de Städer, der ea slik införselsrättighet icke vore medgifven. HANS JANSSON från Elfsborgs län, ifrade för näringsfribetens utveckling såsom ett väsendtligt element för all statsekonomiss förkofran; men som han funnit att Borgar-Ståndets Ledamöter uppbjuda alla krafter att motstå dylika åsigter, hvilket måhioda äfven torde lyckas dem, ansåg han högst betäskligt att borttaga salusccisen, hvilket skulle blifva naturliga följden af ett förklarandom allmogens rättighet till fri införsel och försäljning i Städerne af sine produkter. Då det ifven berodde af Städerne sjelfve, att medeifra en slik rätiighet, borde accisafgiften äfven qvarstå; händelse det lyckaaes att erhälla en dylik tolkning af innevarande ärs kungörelse i ärsnet, komme saluaceisen de facto att unnhöra.