Utom dem, som voro sjelfskrifae till delaktighet i den bekanta amnestien, är det ännu en och an nan, som på densamma gjort anspråk. Efter hvad man nyligen erfarit, her i England en f. d. Major och det torde per analogiam bira tilläggas, en f. d. Svensk, önskat att få åtajuta denna syndernas förlåtelse. En dylik framställning har nu åter skett, ehuru donna gäng från närmare båll, nemligen, an karsmedjan i Karlskrona. Förhållandet 1 senare hänseendet lärer vara följarde. Betjenten Petter Petterson bade, kort efter Fetsiska upploppet 1810, för några lifgardister till häst yttrat missnöje öfver upploppets dämpande, och sagt sig hoppas, att en ny revolt skulle inträtfa i anledning af Thron: följarevalet. I sådan förhoppning uppmanade han den, att vid detta tillfälle göra sig af med d:ras befäl och deltaga i den förväntade revoluticnen, deraf de kunde räkna på mycket godt. Petterson innehade tiliika en proklamation af dylik öfventyr lig syftning. Han dömdes d. 25 Oct. 1810 till döden, men benådades (!!) med 40 par spö och lifstidsarbete i avkarsmedjan i Karlskrona. Förfrågan lärer hos Kongl. Maj:t vara tjord om Pet:erson skall anses inbegripen i amnesti dekretet, som hestämmer tillg.ft för alla politiska förbrytelser ifrån Kongl.