dad rött att Törvanta verkstalnghet at detta heslut, samt att följaktligen detta Konungens hardlingssätt icke allenast var Dess lagliga sätt, utan ccs Dess Konunesliga pligt; Att då Rikets Ständer, förbiseende allt hvad i Lånefrågan sig tilldragit, och utan att ens -ätta Konungen i tillfälle att med Dera samräda om de uppstådda betänkligheterna deröfver, utsträckt deras rättshegrepp ända derhän, att endast hos Konungen anmäla, det Deras förra beslut hade till all kraft och verkan upphört; så skule vi såsom Konungens Rådgifvare illa hafva uppfyllt vår pligt, om vi hade frånstyrkt Konungen ett ogillande omdöme öfver en ätgärd, syftande till rukbuing af den afmälta jemvigt, som Grundlagarna stadga emellan de konstitutionella Statsmakterna. Den utgör hufvudvilkoret för den frihet under Lagy som åt Svenska folket förvaras och den Konungen, enliet 16 S Regering Formen, har till helig rättighet och pligt att oförkränkt vårda och upprätthålla. Rikets Ständer hade äfven i Deras skrifvelse, men likväl endast i allmänna ordalag, yttrat, att De funnit Rikets allmänna ställning ej fordra lånets upptagande. Att godkänna detta, hade varit att fränträda den rätt, som är Konungen 1 895 KegeringsFormen förb hållen, att, från Sin upphöjda ståndpunkt inom samhället, säkrast vara i tillfilte a:t öfverskåda och bedöma det hela, med alla dess delar och särskilta, stridiga. intressen; Att då S7 4 RegeringsFormen, som handlar om si!ttet att stifta allmän civil-, kriwinaloch kyrkolag, i sin slutmening innehåller: Stanna två Stånd emot två, förfalle frågan och förblifve vid det som förut sadgat varit; så synes deraf klarligen, att äterupprepandet af denna sats i 75 S RiksdagsOrdniuvgen ej kan lämpas på Konungen, utan allena. på Rikets Ständer sins emellan. Ty om denna 75 8 skulle få en vidsträcktare tydning, så blottställde man sig, i tillämpningen, för flera och vigtiga olägenheter. På hvad tydligen uttryckt och derföre laglig grund skulie man väl kunna förmena Konungen, att, under Riksdagens lopp, i händelse Han funne Rikets väl det oumgängligen kräf-a, till Rikets Ständers nya och lugnare psöfning örverlemna hvarje fråga som helst, eburu den redan en gång hade utgjort föremål för Deras öfverläggningar och a:stag? Eller om : man antoge, att detta icke medgåfves, och de skarpaste slutföljder ville dragas af föreskrifterne i 87 S RegcringsFormen och 75 RiksdagsOrdningen; så skulle nödvändigt det besynnerliga förhållande uppstå, em man ville drifva denna sats till all den ytterlighet, so. dess döda bokstaf, utan afseende på andra Grundlagsstadganden, kan medgifva, att, å cna sidan, Konungens prerogativ, såsom förut sagdt är, kunde inskrävkas dels genom enskil!e Riksdagsmäns afslagna motioner, dels genom RiksStåndens inom sig fattade, stridiga och till intet resultat ledande beslut, samt, å den andra, Rikets Ständer sjelive blefve, i sådana fall, alla de meddelanden och framställningar från Konungens sida beröfvade, af ehuru stor och väsendtlig nytta de för landet i allmänhet för öfrigt kunde vara, hvilka i någon mån ägde sammanhang med redan väckta och afslagna frågor. Ett sådavt förhållande de begge Statsmakterna emellan har aldrig och kan aldrig hafva varit afsedt i våra G-undlagar, och bör ej heller genom dera! ensidiga tolkning tillsägabringas; oo Att då det ämne, som Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer af den 4 sistl. Oktober omfattar, icke lärer kunna hänföras till dem, för hvilkas behandling 81, 83, 87 och 88 45 RegeringsFormen meddela föreskrifter, så lärer, i afseende på behörigheten af berörde skrifvelses aflåtande, den benämning af andra m ål endast vara tillämplig, som 27 8 RiksdagsOrdningen upptager, efter anförande af Propositioner, rörande Grundlagars eller öfriga lagars och ekonomiska författningars stiftaude eller förändring. Ingen inskränkning till tid, annan än Riksdagens lopp, eller till föregående tilldragelser, finnes deruti för Kongl. Maj:t bestämd, ech den har, sedan Grundlagens stiftande, först under närvarande förhållanden blifvit såsom an:pråk framställd, och genast, i dess nyskapade, förmenta laglighet, emot Konungens Rådgifvare asvänd. Och likväl, em endast afseende blifvit fästadt på den rätt, som 56 RiksdagsO:dninger enskilt Riksdagsman tillägger, äfven efter den bestämda motionstidens slut, att väcka nya frågor, då de af redau fattade beslut, eller redan upptagna ärenden, eler under Riksdagen inträffande händelser, emodelbar!igen föramledas; sä hade lätteligen, i afseende på de ytterligare anledningarna för Konungens ofvanberörde Nådiga skrifvelse, den upplysning kunnat vinnas, att, äfven under denna Riksdag, nya frågor blifvit hos Konungen anmälda om bildavde af Bypoteks-föreningar till förmån för Jordbruket, och om sättet att understödja dylika inrättningar, genom mesverkan från Statens sida. Dessa fråzor hafva af Kouungen blifvit Rikets Ständer meddelade, och hafva åtminstone bordt lemva nya anledniogar att betrakta sjelfva hufvudfrågan under andra åsigter, än de, som lågo till grund för Rikets Stävders första behandling af ämnet, vid början af invevarande Riksdag. Af hvad här ofvan anfördt blifvit, anse vi det vara på det mest ovedersägliga sätt ådagalagdt: 1) Att StatsRådets Ledamörer handlat fullkomligen grundlags-enligt, i både sak och form, då de tillstyrkt Kongl. Maj:ts den 4 sistl. Okt. till Rikets Ständer aflåtna Nådiga skrifvelse, angående upptagande af ett lån till befrämjande at Hypoteksförevingar; 2) Att KonstitutionsUtskottet, genom sin emot Konungens Rådgifvare i denna sak riktade anklagelse, handlat uppenbarligen grundlagsvidrigt i både form och sak; 3) Att, om KonstitutionsUtskottet genom Grundlagarna är stäldt utom allt juridiskt ansvar för sina åtgärder, denna föga afndsvärda ansvarslöshet duck innebär dan högsta moraliska pligt, att vid alla tillfällen utöfva lugn och opartisk pröfning, och icke kränka andras rätt. Vi inskränka oss, för det värvarande, till ofvanstående svaromål och förklaring öfver Hr JustitieÖa budsmannens under den 23 dennes till Höglofl. RiksRätten aflåtna AvmärkningsMemorial. Stockbolm den 27 Dec 1834. M. Rosenblad. G. af IVetterstedt. G. Lagerbielke. C. A. Löwenhielm.