Aftonbladet – 27 december 1834, sida 2

åtgärder, som af behofvet påkallades, månne de utgöra ett tillräetligt skäl att öfverskyla andra anledningar till anmarknivg, helst det dessutom innebär ett medgifvande af det oriktiza sätt, hvarpå passevolansmedlen förut, sedan 1915, blifvit använde till parad och manöverläger, hvarunder landet besvärats med onyttiga durchmarscher och deraf åtföljande öfrige olägenheter. Er v. Troil berättar: att beväringen har blifvit öfvad ej blott såsom liniesoldat, utan äfven såsom jägareoch artilleriservis.,. Beklagligen, säger han, äro de för detta ändamål anslagna medel så obetydliga, att vanligen blott gy a 10,000 man kunnat exerceras. Men vi fråge: hvarföre mn envisas, att inom krigsadministrationen skylla på brist i anslag, då så stora besparingar der äro möjliga? Är Hr v. Troil härutinnan lika obekart med fö: hållanderne, som Statstidningens Redaktion, hvilken gifvit ett berigtigande den 23 dennes af en not i Aftonbladet den 20:de, angående beväringens lagenliga öfningstid, evligt hvilket denna blott skulle vara 12 dagar? Vi böra då berigtiga detta berigt:gande, medelst åberopande af Rikets Ständers skrifvelse år 1812, angående inrättandet af allmänna beväringsmanskapet, deri trettio dagars öfniog fastställdes för första klassen; således finnes intet hinder för Regeringen att låta öfva hela klassens approberade styrka i denna tid, så framt Rezeringen inom n titel, der den har fria händer, bildar besparingar af mindre nödvändiga utgifter för de vigtigare ändamålen. Vi vilje visst icke påstå, att genast första året en så stor besparing kunde äga rum, som härtill fordras; men att det kunde ske på några år, genom kloka arrangementer, dertill behöfves :cke många bevi-z och vi torde komma i villfälle att gif-a dem, i anledning af en sednare eriikeli Statstidningen angående ungefar samma ämnen. Vi inskränka oss nu blott till: det påstående, (med ogillande af Hr v. Troils beräkning af 3:dje Hufvudtitelns verkliga tillgångar) att då allt vederbörligen beräknas, uppgår kostnaden för landtförsvaret med full säkerhet till 6 och sannolikt till 7 millioner Rdr, samt att på denna summa ?2 a 300,00 Rdr latt måtte kunva isbesparas, för beväringens öfning. (Slutet följer.) Ifrån uråldriga tider har Svenska lagstiftningen innehållit stränga straffbestämmelser för hemfridsbrott, hvarigenom åsyftats att skydda den fredlige medborgaren mot ett våldsamt störande af lugnet i hans husliga krets. Ju mindre denne, oberedd å faran, är i tillfälle att möta det råa våldets beräknade anfall, desto angelägnare har det varit att försäkra honom om samhällets skydd deremot. Dessa slags brott hafva ock i sednare tider hört till de sällsynta. Bland dem, som tyckas böra vara i synnerhet fredade för dylika anfall, äro den väpnade styrkans representanter, publika vakter, och likväl har försök här i Stockholm blifvit gjordt till hemgång uti ett Corps de Garde. Ransakning härom har flere dagar förevarit vid Kongl. SlottsRätten, hvars utslag i målet afkunnades den 23 dennes. Enligt anmälan från Brandvakts-kompagniet, hade, natten emellan den 14 och 15 sistlidne September, just då koleran som värst grasserade, en stor folksamling uppstått utanför Brandvaktens Högqvarter vid Hötorget. Anledningen dertill var, att en Gesäll, som, i sällskap med några lustiga bröder, råkat att intaga förmycket förtäring, blifvit af en patrull införd i Corps de Gardet. Folket, som i sådana fall gerna tar syndarens parti, fordrade med höga rop hans lössläppande; och en bland dem, Åkaren Anders Bolin, lärer, enligt hvad å Brandvaktens sida angifvits, gått så långt i sin ifver, att han, då Corps de Gardet, likt en belägrad fästning, höllstillslutet, ordentligen gick till storms och med sina tjocka stöfvelbottnar sparkade in dörrgafveln. En af Rotmästarne, som nu utkom på trappan, fattades af Bolin i foten och drogs omkull på marken, der han sedermera ytterligare misshandlades medelst sparkande. Derefter skedde ett utfall från vaktens sida, med den nåfsökd. att Bolin, jemte tvenne Gesäller, de bul