RALEIDOSKORP VID EN VÄNS HEMKOMSTÖL. den 21 December, Bror Wilhelm! tiden gör sin rund, Kaleidoskopiskt ny för hvarje stund, Den tusenkonstnärn visar mycke, — Han är på bildningar, så rik, Du tog dock ditt parti; och i ditt tycke Var kärlek bäst och politik. Det tidens häfstång är — två krafter strida, Som solsken der, och vädrets il; Men liberal vid politikens sida, Du sjönk åt andra hållet, så till vida, Att du vid kärlekens blef sist servil. Ja, tiden vist dig rosor, många I det kaleidoslop, för dig han tedt, Men endast en ditt bjerta kunde fånga Ibland de många, du har sett. Du valde främst det ljufva, milda, I kärlekens duett, en tyst sekund, — Du fann den 1 din goda Hilda, Öch husligheten, som du ville bilda, Står lik en lager och en myrtenlund. Se dagens brud, till sängs i söder , Hur sömnigt matt dess öga glöder, Se, hur hon längtar till vår pol Med blicken på din kullerstol! Om sommarns rika skörd hon drömmer, Om sina vårars qvittersång, Och blygsamt i sin barm hen gömmer Hvad hösten glädja skall en gång. Hon är din profetie, du gode! Din Hildas bild, hon närmar sig, Vid Hildas kärlekssken ditt väl sig frode, Naturens likt på hennes stig. Men nu till slut uppå min Nilla ode, Skål broder WVilhelm: himlen signe dig ! —n. es