Aftonbladet – 24 december 1834, sida 2

Rågen är i år ovanligt vigtig och väl bergad, således samma tunnetal drygare än förlidit års. I Eneland finnes riklig tillgång på säd, de:emot mindre af skidfrukter. ! I Danmark klagas egenteligen öfver brist på hafre för export ehuru man anser sig äga inhemska behofvet äfven deraf. Man trodde sig deremot kunna exportera 250,000 tunnor hvete, 400,000 dits råg. 550,090 dito korn. Om till Danmark skulle kunna exporteras Svensk hafre och derifiån införas korn och råg, beggedera med vinst, så vore denna handel ju ej at förkasta? Stockholms Garnisons Kavalleris b-hof af hafre är för kommande år kontraheradi till 6 Rdr riksgäldsedlar af erfaren leverantör, som säkert kände tillsången i landet. Från Rig: berättas: Skörden af råg har utfellit öfverallt förträfflig, så till qvalitet som qvaatitet I och varan ovanligt viguig, hvaremot den af vårsäd I och potates varit knapp. , Från Petersburg säges om en del af Ryska provinserne detsamma, ehuru, enligt föregående underrättelser, brist i en annan del skall förekomma Om sp-nmålshandeln skulle lemnas fri till utoch införsel, det senare mot lindrig tull, så behöfde aldrig befaras någon brist. Den ena sidan af Svergae skulle i så fall ota exportera medan den andra importerade säd. Fördelea deraf lär knappast behöfva kommenteras. Bränningen skulle upphöra af sig sj:lf om fabrikanterne brännse sig på vanpris, alstradt af öfverdrifves produktion. Hvarjz förbud mot bränvinsbrfinningen ger en ytterligare retelse åt denna näring, liksom den upplifvar det eljest småningom aftagande fondspelet i bränvin, men det ger på samma gång i dubbelt afseende en hård stöt åt jordbruks-näringen. De som ur filanstrofisk synpunkt yrka bränvinsförbud, för att derifrån hemta stöd åt nykterhetsprincipen, borde längesedan hafva insett sitt misstag; ty efter all sund beräkning i handel måste altid ett högt uppdrifvet pris alstra ett snart påföljande mycket lågt. MHänvises till alla föregående förbud. För tillfäll:gt höjde Spanmåls-priser må man ej förskräckas. Här i landet ligga, åtminstone nu, förråderne i Landtmannens händer, vinsten tillkommer således jordbrukaren, och hvarföre skulle han, mer än andre producenter, beröfvas möjligheten att någon gång få skörda af en god conjuncetur? Föga betyder det för Stockholm och andra Städer om Rågen skulle för några månader stiga till 6 å 18 Rdr: men flera jordbrukande provicser blefve derigevom hbulpne ur sitt betryck måhända alldeles skuldfrie och skulle derefter med förnyadt mod arbeta i sin för så många vidrigheter utsaita näring. Om arbetaren i städerna skulle få betala rågen efter 18 Rdr Rgs., ett pris, som åtminstone icke kan kallas oerhördt, men under hvilket flere köpmän här förklarat sig villige att, utan bränvinsförbu:, förse Stockholm med hela sit förråd, så vore denna förhöjning på några månader redan förut ersatt genom det utomordentligt billiga pris spannemålen nu haft i flera r. Dessutom är fara värdt, att priset icke mycket förlorar af ett förbud som kommer så sent, Man yrkar på inhemsk spanmål:handel — och detta med skäl, ty utom handel skulle öfverflödet af en god skörd sakna varde för producenten, och vid en missväxt, lande! vara blottställdt för bun,ersröd. Man besinne dock, att det endast är hopp om vinst som föranleder till bandelsföretag, eller andra spekulationer. I fall utsigten att förtjena ej öfverväger risken af möjlig förlust så mycket, att arbete och intresse på kapital ersättes, befattar sig ingen med handeln. Få spekulationer äro för ett land så nytttiga, me n tilika för köpmännen så vanskelige och underkastade så betydliga kostnader, som spanmålshandeln i stort, hvilken följaktligen bör unppmuztras genom tillfällig vinst. I vårt land, der utvecklingen af idder om handel går långsamt, skulle man ännu benämna den person en gemen Kornjude som inköpte råg till 12 Adr och vid försäljningen derföre fordrade 19 Riksdaler. Följande 2ne kalkyler torde derföre ej vara utan intresse? Inköpt i Stockholm: