Aftonbladet – 18 december 1834, sida 3

—L L(JO Tyska tidninsarna mel sista posten fortfara att vara uppfyllda med beskrifniogar och anekdoter aa gående Ryska Kejsarens vistelse i Berlin. i Nöjeva lära varit in elade i parader, teatraliska repiesentåtioner och holfester. Det hade atven berättats, att Konungen skulle gifva en stor fest, sam genom de inbjudnas mängd och utsträcsning tllalja stånd skulle antag. utseendet af eu folsfrst; men detta hade icke slagit in Deremot gaf Piios August åt Kejsaren en lysande artonfest. De höge ;esandes frikostighet hade i synnerhet utmärkt sig genom upphandlingar af alla slag i Berlin, hvilka varit så betydliga, att åtskilliga af konsternas och iodustriens största msgasiner nastan hbittvit tömda. Äfven för expositionen af Mitareoch Bldbuggarearbeten har deras närvaro varit gyonande, och omkring 1.300 pjeser, eller nästan allt hvad som fanns, hade biifvit försålde. Kejsaren köpte, ibland annat, tör 8,000 Thaler, W. Hensels stora kompo iiion, Christus inför Pilatus. Kejsarinnans favoritönskan, att äga Hildebrandts sköna stycke: den sjnae Rådsherren, kunde likväl icke uppfyllas, emedan det redan var uppköpt för Preussiska Konstföreningens räkning, som enligt sina statuter icke får afytwra detsamma. Ett nytt skådespel, icke blott för märgden, utan äfven för nationen, var alt kejsaren beklädde sig med funktionen af en inspektör öfver gardet, och lät hvarje regemente af denna korps exercera och manövrera för ig i Berlin och Potsdam. I fyra dagar turade hvarje f. m. ett infanterioch ett kavalleri-regemente, att visa deras taktiska tlärdighet. H. Maj:t, förljuddes det, hade varit mycket belåten dermed. Aswttaälet af dem, som fått gulddosor , ringar, bröstöålar m. m. skall vara ovanligt stort. Det är tedan förut berättadt om kejsarens skänk till dansösen M:selle Taglioni (svägerska till den af samma namn i Paris) af ett kostbart briljanteradt spänne, på sjelfva teatern. De i Balin studerande Ryssar och Polackar hade på k:jsarens befallning ofta blifvit sammanköallade bos envoyda Hr v, Ribeaupierre. En gång vände kejsaren sig till de Polska studerande, och då ban ibland dem såg en med ppskägg, frågade han hvarföre han brukade sådant ? Ihogkom , sade kejsaren åt den förbluffade studenten , att i Ryssland gr förbjudet civile personer att nyttja pipskagg, och glöm icke, att pi är Ryss, och mäste följa ert fäderneslands lagar! Ingenting bar likväl väckt mera uppsesnde, än den raskhet, hvarmed kejsaren reser. Vid första ankomsten till Berlin, då postchäsen kom in på gatan, bade genast åtskillige igenknint sjelfherrskaren, och börjat ropa: kejsarn! kejsarn! Postillonen, som ej visste hvad detta månde betyda, hade då börjat att köra häftigt på, och blifvit dultbelt bestört, när han befalldes stadna vid slottet med sin inkognitoresande, (2) hvilken vid ustigandet kastade 13 Louisdorerv i hans hatt . cv. — Allt detta beundras nu flitigt utaf den Tyska publikea. ek ESR FR ANGE