Aftonbladet – 18 december 1834, sida 3

KALEIDOSEORP HERR SELINDERS NYA DIVERTISSEMENT. Mången har tid efter annan haft ett ord att säga om Kovgl. Theaterns knäsvagbet och dåliga fötter, mången har alldeles förtviflat om hennes vederfående, mången gör det än; men så länge det ännu finns nog vigör i benen att hoppa som t. ex. i söndags, kan väl ändå hennes tillstånd icke kallas alldeles hopplöst. Det vore en möjlighet, att, liksom det någongång händer i ailmänna lifvet, af alla den Kong!. Svenska theaterns Patr e Muse den hittills i skuggan tillbakahållna och snart sagt förnekade systern Terpsichore omsider finge med sina benarbeten underhålla de öfriga, sedan dessa mnumera sett sin gyldne tid med dess lysande triumfer försvinna, och törgäfves sminka sina vissnade behag. Att nu lemna en tablå öfver det nya så kallade maskeraddivertissementet, och annorlunda än i allmänhet påpeka dess särskilda förtjenster och brister, skulle visserligen lända vår kritiska reputation till fromma, men vore att obehörigt gå den nyfikna publikens egeo öfvertygelse i förväg. ) Lustbarheten öppnas med en maskerad, som, oaktadt åtskilliga upplåg, kunde vara Jångt mera intressant än den ar; utom den krithvita Palcinella med sina förvridna fasoner, den brokota arlekin med sitt goda lynne och sina sprittande ben, samt ett par pretiösa prelater med allongeperuker och långa urkedjor, företeade hela samlingen nästan ingen utmärkt karaktersmask. Att härefter åtskilliga luftiga grupper aflösa hvarandra i att härma så kallade hoppetossor, lyfta ut benen som pekfinger och slita ut sina trikoter på hälarna, faller af sig sjelft; dessa konster äro emedlertid alltid, hur de må varieras, egentligen sak samma, och någonting skönt blifva de aldrig, med hvilken perlstickarmässig skicklighet de än må utföras. Skön konst är danskonsten ej anvorlunda, än såsom en rörlig plastik, vexlande i olika gestalter en lifvad Pygmalionsbild. Som sådaa ligger hennes karakter i ett spel af naturliga sköna former ej i den tillkonstlade påkostande onarturligheten, i en lätt och fladdrande drapering, ej i snörda och brokiga kostymer; hela menniskokroppens naturliga gratie står henne till tjenst, och hon behöfver ej anlita muskel styrkan i tåspetsen eilar stärka vatten på tilljorna för några pas de rigadon. Hos de gamla var danskonsten sådan och är det änvu i måvoga nationella danser, jemte de mer och mindre poetiska biarter, som bildats i den mån hon närmat sig den egentliga mimiken. I en sådan, den burleska, är det också som det ifrågavarande Divertissementet torde förtjena något mera uppseende, Om också de flesta ideerna äro vanliga karnavalsfigurer så förminskas dock icke derigenom nybetens behag bos dem för ett askondagsfolk, sådant som vi goda Svenskar, du och jag, eller Hr Selinders förtjenst om uppssttningen och anordnandet af det hela. Hvad som i synnerhet förtjenar nämnas, är ett par dubbelfiguer, med alldeles olika kostymer när de vända sig om, förträffliga varelser för sällskaplifvet der det gäller att icke vända någon ryggen. Också hafva de den lyckan att ingen kan saga något på deras bak, emedan de icke hafva någon. Verkligen komisk är en mimisk intermezzo mellan den galanta kavaljeren och hans sköna. Hur Kongl. balletten slår sina drillar med benen, torde den nog drilla en och annan styfver in i teaterkas) Sjukan är den, att du inte minns stort utaf det; annars skulle du nog prata både likt och olikt! TT OO)