Aftonbladet – 17 december 1834, sida 3

Ehuru många behofyets och motgångarnes offer påkalla allmänhetens deitagande, hvilket sålunda dels tsöttas, dels i valet mellan dem, som ånropa det, icke alltid kan veta hvem som gör dot med de mest ömmande anspråken, ges det likväl äfven deribland clyckor af egen art, och som framför andraj förtjena uppmärksamhet. En sådan är fölande: ) En Officer vid ett af indelta armecens regementer tog för flera år sedan afsked från sin tjenst. Det enda han egde att använda till sin egen, sina hu-trus, och sina fyra barns framtida försörjoing var återstoden på hans ackordsumma hvilken han utlånt till, som han trodde, den aldra säkraste låntagare: Sin egen Regements-Chef. Denne rådde honom att flytta till Stockholm, der ban både skulle erhålla sina penningar, samt med dem och sin fordna förmans rekommendation, kunna bekomma någon civil syssla. Vid ankomsten dit, fann han likväl sin fordna Chef urståndsatt, att godtgöra sin förbindelse, och nöd och biist den enda utsigten för honom sjelf och bans familj. Denna mörka utsigt klarnade oförmodadt för en ljasstrimma som tyck tes vara en solstråle, men som i sjelfva verket endast var ett bedrägligt irrbloss, ledande till ett bråddjup af elände och förnedring. Mannen vann på lotteriet en summa af 4000 Rdr . Denna hastiga lycka förändrade ej blott hans ckonomiska ställning, utan tyvärr äfven hans moraliskas Störtande sig i den hvirfyvel af förströelser och utsväfningar, hvartill penningarne lemnade utväg, befann han sig ett halft år derefter, icke allenast blottad på all förmögenhet, utan äfven rubbad till själens förmögenheter. Hin vaknade slutligen ur detta sannslöshetens tillstånd, för att sjunka i ett ännu djupare. Han hade fått den förderfliga smaken för nöjen, denna smak måste tillfredställas, och han började snart, att för ändamålets vinnande förbise medlens rättmätighet. Hans beklagansvärda hustru, som, utan någon del i hans lycka, endast fått på sin lott hans olycka, bristen och motgängarne, skyldigheten att vårda honom under bans sjukdom och sinnessvaghet, att derunder med sitt arbete förskaffa uppehälle åt sig och de sina, kunde nu ej längre dela hans öde, vid hvilket vanäran var förknippadt, och som lageas straff hemsökte. Hon måste skiljas ifrån honom. Hon kunde och ville likväl icke skiljas ifrån sina barn, och har med cen nästan otrolig ansträngning lyckats, att hjelpa dem fram nära den fullvuxna åldren, En son har redan tagit en examen, som för henom öppnar utsigten, att genom flit och skicklighet kunna försörja sig sjelf, och den andra sonen är nu nära, att beträda samma bana. Nu först visar sig likväl motgångarnes tyngd som allra känbarast. Alla möjliga tillgångar medtogos för den älsta sonens examen, och för den andras återstår ingenting. Så nära målet, och likväl stängd derifrän skulle hon förtvifla, om hon icke lärt att hoppas på Försynen, och sett huru hon i sin vishet kan tända hoppets dag midt i nattens mörker. Hon har funnit, atv välgörandet är outtömligt, liknar försynens godhet, ty det är på jorden en svag bild deraf och förrättar dess verk. Hon vågar sålunda för första gången i sin lefnad vända sig till detta deltagande, och begära en skärf, icke för sig, men för sin son, som, det säger hennes modershjerta, skall med en lefnad af nyttig verksamhet gälda samhället hvad dess bättre lottade medlemmar nu kunna täckas skänka honom såsom medel, att en gång få räknas till deras antal. Beskaffenheten af den olyckliga modrens historia utvisar att hon icke kan yppa sitt namn eller göra dess detaljer fullkomligt igenkänneliga, emedan hon derigenom skulle på sipva barn hvälfva en del af den skam, som följer fadrens minne, och sålunda förmörka deras väg genom lifvet, denna väg, som hon så innerligt önskar, att kunna lätta och uppklarna. Hr Bokhandlaren Isberg bar benäget erbjudit sig, att emottaga de gåfvor, barmhertigheten kunde vilja egna henne, hvarföre det som per posto kan varda insändt, äfver torde adresseras till honom, samt redovisas uti en i dess bokhandel. befintlig lista; och detta blads Redakt:on, som ansvarar för de här gjorda uppgifternas sanning, vill, i fall någon skulle närmare täckas intressera sig för henne, cn skilt lemua närmare upplysning ow hennes förhållanden 3 öfvertygad, att denna uppfysning ej kommer alt begäras af vyfikenheten, utan af den verksamma menniskokärleken, i mA sosse NTA SFR ASTA TAGET YRSEL sr ————————ALL nns STA