Aftonbladet – 16 december 1834, sida 3

inte giller Jag mig an så braåttsan. Ingen behöfver mera törsigtighet an ea fastmanr, ty karleken har vingar, och skrämmes lika lätt, som cn annan fozgel, Ett en ia missförstådt ord har ofta upphäaft de briljantaste partier, och ögonblictet bar gjort slut på den trofasthet som skulle räcka i evighet. Man har i dessa dagar fått ny bekräftelse på dessa sorgliga sanningar, genom en märklig kärlekshistoria, som blifvit föremål för en v.dtutseende process vid en af stadens välloflige kämnersrätter. Det hade redan lyst första, andra, tredje gången, och brölloppet var utsatt och gästerna bjudna. Redan var krokanen färdig samt alla öfriga anrättningar väl förberedda på Hotel Turc, och med klappande hjerta hälsade brudgummen, Herr D., den dag hvars afton skulle kröna hans hjertas förhoppningar. Men huru vanskeliga äro icke menniskans öden? Midt i glädjen besöker honom en af de inviterade brölloppsgästerna, och frågar i förundrad ton, hvarföre ingenting blir af! Ännu mera förundrad frågar fästmannen hvad menar du med sådant? Jag har ju fått återbud, och likaså de andra, — blef svaret. Utan att fråga vidare, skyndar den häpna brudgummen ut i staden. Han forskar på alla kanter, och finner öfverallt bekräftelse på den förskräckliga nyheten. Sjelfva presten och klockaren hade fått återbud och på Hotel Turc var kalaset inbiberadt. Han bastar till fästmön, Mamsell P. berättar hvad han hört, cch begär förklaring, som ban straxt erhöll uti det korta, men bestämda svaret, att hon besinnat sig, och beslutat se sig om efter en annan fästman. Orsaken härtill kurde ban icke aflocka henne, och lika litet förmådde han ändra hennes beslut. Han tilltalte henne på det bevekligaste, föreställde benne den dagligen tilltagande bristen på friare, målade ogifta ståndets fasor och faror, och besvor henne vid hennes första salig fästmans skvgga, att taga reson. Men intet halp. Det är iche första gången jag slår upp — sade hon — och wet, att man skall göra det med besked, eller ock låta bli. Efter detta uppoch afslag hastar brudgummen till giftomannen, som arbetade på en af stadens anseddaste skräddare-verkstäder. Här fick han ändtligen veta orsakerna till oredan, Fästmön hade nemligen dagen förut hastigt fattat den öfvertygelsen, att de ej kunde bli lyctliga tillsamman, Och detta var föranledt af följande omständigheter: i i 1:0 Alt hon, som föreställt sig, det hennes tillämnade man skulle blifva Grosshandlare, hbäruti blifvit gäckad, då bon hört att fästmannen vid lysningarne blott kallats Handlande, hvilken titel hon ansåg mindre förenlig med huslig lycksalighet. 2:0 Att hon, af en tillämnad svåger, hört, det hennes fästman kokade sirap, hvilket denne senare äfven på tillfrågan bekänt, och hade han väl sökt ursäkta detta fel dermed, att han derpå årligen och örligen förtjente ett par tusen Rdr, men sådant syntes henne ej tilifredsswällarde, då hon föreställt sig att få en man som handlede i gross och beredde safjian,? och icke någon som tillika kokade sirap. 3:o Att hon af fästmannen fått den tillsägelse, att bustrun, efter vigseln, skall, enligt lag, stå under mannens lydnad, hvilket — vi medgilva det — onekligen var opolitiskt sagdt. 4:0 Att fästmannen äfven anticiperat på sin myndighet, och förbudit benne davsa på det tillämnade brölloppet, under åberopande af Hr Lifmedikus N. N:s tillsägelse, och hade han väl härvid yttrat den farhåga, att hon kunde få blodspottning om morgonen, 1 fall hon med häftig dans ökade aftonens öfriga strapatser; men detta bekymmer hade synts henne onedigt, då hon sjelf bäst visste hvad hon tåltey — — och 5:o Att fastmannen blott ville i deras paktunm afsiga sig hennes kapital, men icke räntan deraf 0. SS Vv. — — Dessa voro de gravamina, som gifvit anledning till brölloppets inställande, De syntes icke grundade för fästmannen; och hvad gjorde han alltså? Jo — (vi nämna det till undeirättelse för andra, som råka i dylik olycka) — han infann sig på utsatt timma i brölloppshuset, åtföljd af flera inviterade personer jemte Notarius Publicus och dess vittne. Då den utsatte timman passerat, afsände han dessa senare till fästmön, med högtidlig anmaning att infinna sig och giftas. Hon afbörde med god kontenans Notarialbeskickninacer. och sva