gör alla de oberäkneliga fördelar, som en fri sp.nmålshandel erbjuder ett land; lyckligare än de från hafvet aflägsna provinserna af Ryssland och Poblen, lyckligare slutligen än England, som endast genom en högt drifven konst under fruktbara år, producerar sitt behof, men hvarest tihlika ganska höga spanmålspris blifvit gjorda permanenta genom spanmålsbillen, hvarest icke blott den fattigaste fabrikant nödgas att genom de uppstegrade spannmålsprisen rikta godsägaren, och föda dess förpaktare, utan hverest äfven boppet är peremtoriskt ullintetgjort för den fattiga, att någonsin upplefva tiden för ett godt pris på spannmål. För pluraliteten af Brittiska undersåtare återstår endast fruktan för brist, för den dagligen hotande större dyrheten, och ett spanmålhpris, som tvingar fabrikanten att inställa arbetet, emedan hans folk ei kan förrätta det för den vanliga arbetslönen. När de genom spannmålsbillen onaturligt uppstegrade spannmålspriserna så mycket fördyrar varorna, a!t de icke mer på verldsmarknaden kunna täfla med andra lände:s, hvilka äro lyckliga nog att icke fega någon spannmålsb II, och sålunda en fi spannmålshandel, då alstrar den deraf uppkomna nöden de för fabrike:na och landet lika farliga maechinförstörarena. Så ofta man i Preussen än klagat öfver denna spanumålsbill, så kan det likväl lätteligen bevisas, att den är vida skadligare för England sjelft än för Östersjöprovinserna. Man antager — nren detta påstående är ännu icke alldeles bevisadt, och tyckes till och med, då man erinrar sig de fordna priserna, öfverdrifvet högt att 1 anseende till det nuvarande priset på jord, utskylderna och produktionskostnaderne, landtmannren ej kan bestå, om han icke erhåller 1 Rdr 20 gr. för en scheffel hvete. Men om köpmannen skall kunna betala detta pris, så måste han i England för ett oförtulladt qvarter hvete erhålla 42 sh. sterling, emedan frakt, assurance-premier m. m. stiga till 12 sh. och köpmannen således har 30 sh. som netto provenue. Om nu icke genom spannmåls-billen de höga priserna med tvång tillskapades i England, så skulle priset sällan höja sig öfver 42 sh. sterling. Preussen skulle sålunda blott sällan kunna afyttra hvete till Englard, men i anseende till spannmålshandelns frihet, aldrig kunna räkna på stor brist och öfverdrifna priser derstädes. Men sådan sakens ställning nu är genom det Fransyska maximum och den Engelska spannmålsbillen, har Preussen visserligen icke utsigten till en alltid jemn spannmålshandel på Frankrike och England, som fordom egde rum, men det har till ersättning, just igenom andra staters prohihitiv-åtgärder, icke blott utsigten, utan till och med vissheten, att icke sällan erhålla ganska höga priser, till följe af felslagna skördar eller flottors utrustning i nyssnämnda kinder. Detta resonement torde förtjena, att tagas ad notam af dem, som yrka på prohitiv-systemets gagnelighet för åkerbruket. Man ser häraf, att det riktar aldrig den, på hvars vinst det varit beräknadt, utan helt andra, och att sålunda t. e. Frankrike och England på detta sätt tjenat icke sin egen folkmängd, utan Preussens, hvars nytta visserligen icke ingick i de Fransyske och Engelske statsmännens kalkyler. Preussen har äfven varit betänkt på den värdiga spannmålsförädlingen, icke blott hvad vi här i Sverige mena med detta namn: brännvinsbränning, utan på brödbakning, maltberedning m. m., ech år 1825 utfördes redan 353,700 centner bröd till Brasilien, Peru och andra Amerikanska stater. Hr Direktören Hoffman Bang har anmodat Red. att till resp. Possessronaters underrättelse meddela PR