Aftonbladet – 15 december 1834, sida 2

Frosten nosen, Diskop kLUHNadabDbletd, TYORLOPCINE MÄTTIL09, Elfström och Moren samt Prosten Edvall. Redaktionen har ifrån Carlshamn fått sig tillsändt med anmodan att såsom ett uttryck af dervarande Handels-korpsens opinion meddela en uppsats angående inrikes vexlar. Den önssan som sålunda från alla håll yttrar sig för införandet af detta, i alla andra länder der industrien gjort några framsteg införda kreditmedel, synes sätta utomgall tvifvel, att saken skall nu mera gå fram, i fall det blott icke utdrages sålänge på tiden med dess afgörande, att Riksdagen dessförinnan blir upplöst. Den ifrågavarande uppsatsen lyder som fölier: Ibland de vigtigaste angelägenheter som vid innevarande Riksdag förekommit till bebandling bör utan tvifvel räknas frågan om inrikes vexelrätt, som så betydligt skulle inverka på vår handel och på våra näringar; och det vore måhända derföre orätt att icke yttra sina åsigter i detta ämne, ehuru föga för saken kan sägas, utan att reproducera hvad andra tidningar redan derom innehålla; — men äfven ett sådant upprepande torde icke stå här på orätt ställe, då tilläfventyrs ett stillatigande skulle gifva stöd åt den insinuation, som af den goda sakens motståndare icke torde förkastas att nemligen införandet af inrikes vexelrätt skulle hufvudsakligen blifva ett medel för köpmanna-aristokratien i Stockholm och Götheborg att rikta sig på bekostnad af de handlande i rikets mindre sjöstäder. För att, så vidt på oss beror, hidraga till vederläggandet af en sådan sakens framställning tveka vi derföre. ej att förklara, det vi helt ech hållet delaiöfvertygelse med dem, svm . anse införandet af inrikes vexelrätt som ett osvikligt me. del till befordrande af merkantilt förtroende utom riket, och af lif i handel och näringar inom detsamma. Två eller tre qainquennier hafva gjort utländske handlande bekante med det sätt, hvarpå haudeln i Sverige bedrifves. De hafva ofta, ehuru indirekte, dyrt nog betalt den erfarenheten att inrikes handeln hos oss är byggd på den osäkraste grund; följderne af denna osäkerhet hafva blifvit återkastade på dem sjelfve, och deras förtroende för handeln med Sverige har derigenom icke kunnat ökas; — inrikes vexelrätten, sådan som den i Stocholms Aftonblad N:o 265 för den 14 Nov. blifvit föreslagen, skall otvifvelaktigt bereda en stor trygghet i afseende på utestående fordringars ordentliga ingång för dem, som sysselsätta sig med inrikes bandel, och denna säkerhet för våra importörer blifva den bästa garanti för utländske handlande. . Det lärer icke vara något tvifvel underkastadt att det är penningen, som är lifvet i handeln, och vi anse samma förhållande ega rum i mnäringarne, ty vi bekänna oss till dem, som icke tro att prohibitiva författningar och skyddstull äro tillräcklige att ensaxet åstadkomma dessa sednares blomstring; och det är således att den ofta omtalte vexclrätten skulle bereda lättare tillgång på pennin gar, som skulle bevisas, om något bevis vore af nöden. Vi inskränka oss till att antyda det i vår tanka blifvande förhållandet. I Sverige saknas icke kapitalister, som skulle önska att säkert, ech tillika så lätt dispenibla som möjligt, kunna anlägga sina pevningar. Vi hafva hört talas om att utländska kapitalister gerna hos oss skulle söka plats för sitt öfverflöd, om det med trygghet kunde ske, och vi sätta sannolikheten af detta rykte icke utom möjlighetens gräns. Af dessa personer skulle privat-banker bildas, om dessa inrättningar blefvo tryggade af sådane institutioner, som i andra länder utgöra grundvalen för deras existens; och bärtill räknas i främsta rummet en vexel-stadga, som bestämmer samma rätt emot utgifvare, samt endossenter och acceptanter af assignationer, som emot dem af vexlar. Och dessa föreningar skulle visserligen icke inskränka sig till våra båda största städer. Det ligger i naturen af den fria utvecklingen af hvarje näringsgren eller hyarje närings om. sorg, att den rotfäster sig der, hvarest den finner en jordmån, passande för dess uppspirande. Så skulle privatban. ker etableras öfverallt, hvarest läge, produkter eller industri påkalla deras mellankomst. Dessa bankers hufvudändamål blefve diskonterandet af vexlar och anvisningar, och huru mången köpman, äfven med den mest intrinseka förmögenhet, har icke någon gång, om icke varit i förlägenhet för ögonblicket i brist på diskontabla papper, åtminstone inskat finna ett sådant tillfälle som privatbanker dag ligen erbjuda. Om vi rätt förstås, så är detta nog sagdt, för att bevisa penningetransaktioners underlättande genom inrikes vexelrätt. Knappt finnes ibland våra samhällsinrättningar någon enda, som i historiskt afseende framvisar en så bedröflig tafla som åen af vår handel, och föga är den ljusare än då för 300 år sedan Sveriges handel låg fjettrad i Liäbeckarnes händer. Det syres vara tid på att genom ändamålsenliga åtgärder höja den ur det förnedringstillstånd, hvari den ännu dväljes, och måtte hvar ech en, I som dertill eger förmåga, äfven hysa7viljan att dertill bidraga. Vi tro i allmänhet icke på en hastig verkan af re V , rr