af 3 sk. införseltull, fabrikanten komme att betala 6 sk., oberäknadt konvojafgift, tolag och fattigvårdsafgift. De olika åsigter, som inom Utskuttet brotta:s emot hvarandra, i fråga om tullbestammelsen för spanmålsinförsel, bevisa nogsamt, huru dunkla begreppen ännu äro om rätta medlet att befrämja en hitintills aldrig verklig spanmålshandel inom ett land, som har jordbruket till modernäring och hvarest knappt någon annan vara, äfven den onaturligaste för handelsspekulation, är blottställd för sådana fluktuationer i pris, som just landets hufvudsakligaste produkt. Utan anspråk på ofelbarhet i omdömet öfver detta änuu oupplösta problem, förblifver jag dock vid den tanken, att Pull-Kommittetens förslag till tullbestämmelse å spanmål och de dermed förenade vilkor utgöra första steget till ett bättre system, som, orubbligt följdt, för framtiden skall förena allas intressen. Jag har icke deltagit uti förslaget att öka införseltullen å vivo. Nuvarande tullen, 24 sk. per kanna på fat och ; Rdr för det som införes på buteljer, utgör redan vid många tillfällen varans fulla värde och någon gång mera. Ingen lärer kunna bestrida, att via iallmänict är en öfv-rflödsvara och således bör draga ena hög tull, men att uppdrifva der ända derhäc, att, blott genom insmygande af ett enda fat vin om 120 kannor, en vinst af öfver go Rdr bko kan uppnsås, anser jag leda till en för stor frestelse och kuuna rubba nuvarande goda förhållande, att denna öfverflödsartikel i senare tider gifvit Staten en årlig inkomst i medelta! af öfver 60,000 Rdr.— Till rättelse vid Författningen om helsidenväfnader hade Tull-Kommitten föreslagit en sådan redaktion: Taft, kypert eller leyantin och satin eller sidensarge, vare sig enfärgadt eller genom elika färgadt silke, men ej genom väfnadssättet, skiftande, rutigt eller randigt. Alla andra slag, såväl släta som genom väfnadssättet olika färgadt silke, tryckning, pressning eller vattring faconerade. Anledningen dertill var, alt den ru gällande redaktion, oansedt den förklaring deröfver, som K, M. genom nådigt Bref den 20 Juni 1831 meddelat, vid efterlefnaden mMmött stora svårigheter, då fråga uppstått om hvilka slag af så beskafbl fade väfnader borde till ena eller andra klassen hänföras och således vara till införsel förbudna eller tillåtna, emedan skillnaden berodde på bedömande, huruvida tyget vore väfdt på enkel eller annan stol, hvartill fordrades cen specielare kännedom om sjelfva tillverkningssättet, än som kunde begäras af de trafikerande eller verkställande. : Genom votering inom Utskottet, har deu af Tull-Komiteen föreslagne redaktion, ehuru uppgjord med biträde af sakkunnige fast owmtresserade personer blifvit förkastad och den gamla bibehållen. I ovisshet, huruvida Kongl. Maj:t i nåder godkänner förslaget om tillåten införsel af alla slags väfnader, i hvilken händelse redaktions-tvisten förfaller, förnyar jag mitt yrkande, att den af Tull-Komiteen föreslagne redaktion må antagas såsom verkställbar vid urskiljandet af hvilka slags sidenväfnader må vara förbudne eller tilllitne till införsel, i synnerhet som Tull-Komiteen dermed förenat förbindelse för Kongl. General-Tullstyrelsen, att meddela alla Tullkamrar profver på de serskilda slag af sidentyg, som må hänföras till ena eller andra klassen af de tvänne som Kommiteens förslag upptager. I allmänhet har jag ansett den skyddstull som inhemska industrien må kunna påräkna, i intet fall böra upptagas till högre än 20 å 25 proeent och således ej delat Utskottets tanka, att 33 1-3 till och med 50 proc. af vyarors värde böra ifrågakomma, men jag har i detta som många andra fall förlitat mig till en vis Regerings omsorg, att, med den rätt grundlagen lemnar, efter sig företeende omständigheter härutinnan kunna så småningom jemkaemellan de mångfalldiga intressen, som framställt sig, men hvilka dock alJa måste vika för hvad allmänt vål kan fordra. Om jag, i frågan om nödig försigtighet att icke, genom för hastig eller för betydlig tillökning uti tullafgifterna, allt för nycket reta vinningslystnaten att fortsätta eller ytterligare utveckla hågen för och konstgreppen vid tullförsnillning gått för långt, må min ursäkt ligga utierkänvanodet, att jag icke an er tullbevskningen ensamt, den må nu vara så utsträckt och kostsam som möjligt, kunna åstadkomma allt hvad man i dennpa väg må tiiåta sig önska, och att erfarevheteuv hittills n gsamt visat, att på en och samma tid tullförsnillaren blifvit rik och staten fattig. VTRAPPPTD TIO NIVALA AMSTRAD TI TETI FIRE BE VNTY CAT UMAR