Aftonbladet – 13 december 1834, sida 2

Article Image
mcaadcla nagra al de reservationer, som DIlIIVIL digifna vid BevillningsUtskottets sednare utlåtande i ämnet. Vi bedja hvar och en, som intresserar sig för denna sak, att noga anmärka, att Red. af detta blad ingalunda önskar betaga näringarna ett nödigt skydd emot utländsk medtäflan, men att, om detta skydd sättes till så stor andel af fabrikationens värde, som fullt motsvarar den afkastning, hvarje loflig vinstgifvande näring kan påräkna, så är det allt, hvad som skäligen bör, eller utan orättvisa mot andra samhällsmedlemmar kan fordras; och ingen lärer bestrida, att detta i allmänhet är vunnet med en skyddstull af 20 till högst 25 procent, samt att allt, som går derutöfver, endast tjenar att lemna de Svenska näringarne efter utlänningen i utbildning, på samma gång som det synnar lurendrejeriet. Reservationerne lyda som följer: Af Frib. KLINGSPOR: Af majoritetens åsigt vid ordet förbuds utgående från Tulltaxan, har jag sedan nästan ständigt tillhört minoriteten af Utskottet. Beslutet om prohibitiv-systemets upphörande anser jag iluderadt genom en för hög skyddstulls bestämmande, cch man skall dessutom ibågkomma, att den utlänska varan bär en mängd andra afgifter, såsom assurans, frakt, konvoy, tolag , med flere; dessa torde kunna beräknas till ytterligare 10 procent af varans värde. Alt de Sveuska fabrikerne ännu icke kunna fylla konsumentens behof, lär i allmänhet vara förbållandet. Utländska varor skola således ovilkorligt komma in i landet; frågan är endast, om detta skall ske genom tullverkets eller genom lurendrägarens försorg. Med en skyddstull af 333 p:ocent är frågan afgjord. Fabrikerne få härigenom ett mindie skydda, ty frestelsen till lurendrageriet blir större, och staten går miste om all inkomst. Genom en lögre skyddstull hade jag, jemte ett billigt skydd för näringarne, tillika velat afse statens och konsumentens intressen. Vore fabrikanten alldeles försäkrad för utländsk medtäflan , skulle han försoffas och efter godtycke beskatta nationen; ty endast bebofvet framtvingar ir dustrien, Jag hade önskat införsel-tulen sådan, att den utländska varan möjligen kunnat inkomma på ärligt sätt. Utskottet har, genom en för hög antagen skyddstull, förekommit detta; för mig återstår således endast att reservera mig emot beslutet. Utan att behöfva hemta stöd för min öfvertygelse af utlänska länders erfarenhet, behöfver jag endast kasta en blick på Svenska kartan, för att finna, att ett liberalt tullsystem i vårt lard är det enda ananvändbara; ty halfva Sveriges manbara befolkning, kallad till kusternas bevakning, skulle icke helt och hållet kunna förekomma lurendrägeriet. Med denna förutsättning kan jag intet annat än ogilla Utskottets beslut, att nästan vid alla artiklar höja siffrorna på införseltullen. Med undantag af sill och salt, hafva nära nog alla artiklar kommit under kategorien af oöfverflödsvaror, och således blifvit belagde med hög tull. Jag förmodar alt ändamålet varit att minska förbrukningen deraf; detta tror jag intet vinnss; ty många af dessa artiklar äro nu mera nödvändighetsbehof. Då detär min öfvertygelse, att Utskottet, genom de i detta betänkande antagne höga tullafgifter, endast har utsatt ett premium för lurendrågaren på statens, konsumentens och den ärliga köpmannens bekostnad, nödgas jag reservera mig emot detta beslut. Af Fiib. KANTZOW: Då Utskottet i flera vigtiga omständigheter afvikit från mina grundsatser förs en ändamålsenlig tull-lagstiftning , nödgas jag , i dessa delar, emot Utskottets betänkande anföra min reservation. Jag bekänner mig till deras åsigt, som föredraga en irdirekt beskattning framför den direkta, och då siatens oundgängliga behof kräfva en tillökning i skatter, har jag, för att undvika statslånebanan, trott mig böra genom tull bereda den tillökning, som är af nöden. Dennma ökade tull-inkomst har jag trott kunna och böra beredas gerom en utsträckt införselfrihet, men i synnerhet genoni de strängaste kontroller mot lurevdrögeriet och den sorgfälligaste vaksamhet uppå tulltjenstemännens sätt att fullgöra sina befattningar. Författvingarne böra således, i min tanka, vara sådane, att kontrollerne göras strängare, i den mon tullen höjes, ech att cen senare aldrig bestämmes till en sådan höjd, att det blir en alltför omåttlig vinst att olofligen införa varor, och att inga kontroller förslå att hind:a tullförsnillning.

13 december 1834, sida 2

Thumbnail