tidigt öppnat diskussioren derom. Hr CEDERSCHJÖLD önskade få veta, hvar någon paragraf i grundlagen fanns, som lemnade Konstitutions-Utskottet rättighet att skolmästra Rikets Ständer; han önskade att man måtte uppgifva detta, på det striden en gång måtte blifva öppen, och Ständerna sålunda slippa det förmynderskap, hvarunder Utskottet ville stälia dem. (Härvid hördes flera bravorop från huset.) Grefve HORN: Ett Stånds anmärkning vid ett Konstitutions-Utskottets betänkande kunde blifva af sådan beskaffenhet, att hela förslag-t till följe deraf måste förfalla; men det vore icke desto mindre en avmärknivg. Om icke Ständerna egde denna rätt, så skulle de vara tvungne att anse allt hvad Konstitutions-Utskottet behagade projektera, som ett grundlagsändrings-förslag, hvilket borde förekomma till afgörande vidnästa riksdag, ehuru det kanske blifvit enhälligt firkastadt vid den, då det framställdes, och således icke genomgått den dubbla pröfning, Kenstitutionen åsyftat. Om det t. ex. behagade Konstitutions-Utskottet att föreslå upphäfvardet af 57 S. R. F., och således afhända Svenska folket dess urgamla rätt att beskatta sig sjelf, och detta förslag blefve rättvisligen förkastadt, skulle det icke desto mindre af kommarde Ständer upptagas till afgörande. Denna tanka var så orimlig och besynnerlig, att Grefven alls icke förstod huru någon kunde hysa den. Grefve BJÖRNSTJERNA protesterade högt emot idgen, att Konstitutions-Utskottet skulle vara stäldt till en kontroll öfver Rikets Ständer, och bhoppades att de aldrig skulle komma under någon sådan, aldraminst att den skulle utöfvas genom en delegation af dem sjelfva. Hr DALMAN hade bopparts, ätt Frih. Cederström skule ställa sig till efterrättelse Ridd. o. Adelns föregående beslut i en alldeles likadsn fråga; men Frih. var icke lätt attslå vr fältet. Konstitutions-Utskottet skulle, efter Frib:s system, på detta sält kunna göra sig en ny grundlag för hvarje ny riksdag. I den nu bestående trotsade han likväl Utskoltet, att visa ett enda ord, som berättigade detsamma till de anspråk det gjorde, Att memorialet var stäldt ensamt till Borgare-Stån det, ansåg talaren vara en ny olaglighet af Utskottet, men ej hindrande för de andra Stånden att upptaga det till öfverläggning. i Hr LEFREN trodde formen i denna fråga vara af ganska stor vigt, och ämnet af sådant skäl ett af de? vigtigaste, som vid denna riksdag förekommit. Grundlagen gaf Utskottet ingen rättighet att göra hvad det gjort. På sådant sätt kunde det förvandla sig till ett Zälfärads-Utskott. Sr S. af RB. FF. lemnar emellertid KonstitutionsUtskottet ingen sådan diktatorisk myndighet. Der funnes sättet bestämdt, buru Konungen skulle föreslå en ändring i grundlagen. Om Utskottet afstyrkte förslaget och två stånd stanna emot två i frågan om denna tankas gillande eller frågans hvilande till nästa riksdag, så gäller deras mening som låta frågan hvila. Talaren gick nu en trappa lägre ned från Konungen till KonstitutionsUtskottet. Der fann han ett aggregat af representanter, som ville tillvälla sig en större makt än Ständerna egde, ett anspråk, hvaraf talaren såg våda för framtiden, emedan Utskottets sätt att tyda grundlagen vore sättet att förstöra densamma. Frih, BOIJE accederade till den meningen, att Rikets Sländer verkligen voro ställda under KonstitutionsUtskottets förmynderskap, efter man äntligen ville hafva detta ord, Det var emellertid icke Friherren. som ärnade törsrara det närvarande Konstit. Utstotet, hvilket sjelf öppnat dörren för revolutionen, då det till pröfning företagit handlingar af Statsrådet af senare datum, än den 15 Jan. detta år. På sådant sätt gjorde det sig verkligen ull ett VälfärdsUtskott. Sedan Riddarhus-Sekreteraren upplyst, att Betänkandet blifvit af Borgare-S åndet återremitteradt till Utskottet, som ägde att inkomma med förslag til votericgsproposition, och debatten ännu fortfarit någon stund, blef Betänkandet slutligen äfven af B-dd. och Adeln å!erremitteradt. Ene annan, men vida kortare diskussion uppkom i anledning af Banto-Utskottets förslag, att myntverket mätte öfvertagas af Banken, hvarpå denna, efter Utskottets mening, skulle kunna hafva någon vinst. Häremot hade Hi Stuart reserverat. sg, hvilken ansåg det olämpligt, att Fullmäktige i Binken, som ej skunde emotraga föreskrifler af andra an Btän. Fn SA