BMA SAPE dk vet REESDAGSUNDERRÄTIELSER. Ridderskapet och Adelns Plenum den 11 Dec. -; Allt det intressanta man väntat sig af detta plenum uteblef till största delen, emedän både KonstitutiousUtskottets memorial om juryn och indragniogsmakten, Lag-Utskottets om förändringen af 5 kap. missgerniogsbalken, och Bevillnings-Utskottets om stora sjö-tullen, begärdes på bordet.) Plenum upptogs således endast med handläggning af andra, mindre vigtiga betänkanden, hvaraf likväl ett par föranledde någon debatt. Det ena af dem var Konstitutions-Utskottets memorial till BorgareStåndet, i anledning af ett tillägg i 28 S. R. F., hvilket Bo:gare-Ståndet afslagit, men de ötriga Stånden bifallit. Förstnämnde Stånd inbjöds nu, att förena sig med de öfriga. Åtskilliga ledamöter höllo före, att detta ej var rätta proceduren, utan att Utsko tet bort föreslå voterings-proposition till sammanjemknicg af de olika meningarne, i händelse BorgareStåndet ej ville frånträda sin tanka. Ett yttrande af Frih. BOIJE om dena revolutionära Riksdagen, hvarmed Frih. förstod dea närvarande, föranledde det svar af Hr HJÄRNE, att man snarare kunde beskylla Konstitutions-Utskotviet för att söka revolutionera Ständerna. Något mera fart åt diskussionen gafs likväl af Frib. CEDERSTUÖMS hypotes, att KonstitutionsUtskottet var o:ganiseradt till en statsmakt, oberoende af både Ständer och Styrelse, samt att, då BorgareStåndet ej gjort någon anmärkning vid fö:slaget, utan helt och hållt förkastat det, såsant icke kunde gifva anledning till någon jemkningsproposilion. Herr STUART svarade härtill, att han ej kände någon annas statsm.kt, än Konung och Ständer, att när Utskottet öfrverskred lagen, satte det sg också sjelf utom ligen; att Ständernas rättighet att förändra Konstitutions-Utskottets betänkanden aldrig blifvit bestridd, förr än vid denna Riksdag, hvarjemte talaren öfverlemnade åt samtid och efterverld, att bedöma det nu varande KonstitutionsUtskottets förhållande. Frib. BOIJE understödde Frib, Cederström med den erinran, att memorialet endast var staldt till ) I aovledvivg af dessa bordläggningar föres man till frågan: hvad afsigten med en sådan begäran egentiigen är? Enligt lagstiftarens menivg måste rätti.heten, att suspendera en frågas afgörande vara, gifven på det att, när betänkandet icke förut är tillväckligen känd af ledamöterne, desamma måtte få tillfälle, att derom taga närmare kunskap, och hinna stadga sitt omdöme, innan de besluta. Af sådavt skal begärde i detta plenum Hrr Dalman och Hjärne ett par betänkanden på bordet, emedan de ännu ej voro utdela inom Stånde:, och således ej kända af alla. Men då t. ex. Hr Strussenfelt, som sjelf sutit i Lag-Utskoitet och der afgifvit en vidlyftig 1eservation emot Utskottets förslag, som följaktligen battre än någon annan kände det, icke destominrdre begärde det på bordet, så frågar man hvad motivet för denna nya tidsutdrägt möjligen kan vara? Hr Strussenfelt hade äfven äran, att till nästa plenum uppskjuta afgörandet af betänkandet om Juryn och Indragningsmakten, hvilket senare likväl var nära alt misslyckas, emedan det dröjde länge innan någon förenade sin röst med hans, till dess slutligen Hr v. Hartmansdorff, om vi rätt minnas, förenade sig med honom.