Aftonbladet – 11 december 1834, sida 3

ningsbalken mista äran, göra KomwmeceRådet cffentlig afbön och varda laadsförvist, PIAS TPSDA NE LIA ATI ARE IP VARS ABS VETA Re MR RALEIDOSEOR SLAFSKEPPET. (ur en sjömans anteckningar) Ena dag under mitt äfventyrliga sjöht träffade jag, icke långt från Palmudden på några träkojor vårdslöst sammanslagna af Europeer på den brännande sanden i denna föga bekanta trakt. Nära dessa usla boningar låg en lång svart b:isg för ankar, på hvilken icke förmärktes ringaste rörelse, och som, då mitt skepp nalkades, icke hissade npågon flagga — det var ett slafskepp. Då vi gingo i land, säg jag en ung, vårdslös klädd man, hvars drägt gaf tillkänna en af dessa sjöfarande, som under hemlighetens slöja besöka Afrikas kuster, komma ut från en af kojorne. Hastiet föll han mig om halsen, och utropade i en ton af högsta förvåning. Hvad ser jag! är det verkligen du, och hvad f--n gör du uti detta hundland? Jag betiaktade nu närmre mannen, som hingde mig om halsen, och igenkände i bonom en af mina slagtingar, en köpman från kusten af Guinea, men annars så vidt jag kände honom, den beskedligaste karl under solen. På hans frågor förtrodde jag min språksamme kamrat, att jag kommit till Palmudden för att tillbyta mig guldsand och elfenben för andra varor jag hade ombord, och han tillsted deremot helt öppenhjertigt, att han icke befattade sig med sådana affärer, och att för honem voro 1090 stycken dugtiga Negrer vida begärligare än guld och elfenben, hvilka varor man måste dyrt betala hos Konuvgarne i dessa vilda trakter. Och huru går väl handeln? frågade jag slägtingen med den der helvetiska taliken. Icke duligt — svarade han — blott man, såsom jg, förstår sig på saken. Jag har just nyss på spekulation, gift mig med äldsta dottern af den här lumpkungen Duc-lagor, på det han måtte skaffa mig en god laddning, och hade du blott kommit ett par dagar iörut, så hade du ta mig tusan kunvat hafva äran dansa på mitt bröllop med Kronprinsessan Zaza, den minst stinkande och mest lysande skönhet inom den korgl. familjen, med hvilken jag pu, som sagt är, kommit i förvardtskap. — Hvad, olycklige! du har heft den fräckbeten gifta dig med en prinsessa och har redan en bustru på Martiniqve?? — Av! hvem tänker på det! Jag har gift mig på kustmaner; min styrman och stormafuc här i lancet ha smidZt oss tillbopa vid vindspelet på min brigg, kvilket i största bast förvandlades till ett altare, och mina båda skeppspojkar föreställde korgossarne; det var att skratta sig förderfvad åt, — Allt det der är godt och vå; men hvad skail du göra om den nygifta får det infallet att vilja följa med dig till! Actillerne? — Hvad jag skail gsra det var en fråga! Jag säljer benne. En priosessa af fullblodsrac från hufvud till fot på det prögtigaste tatuerad! för f—n, det är ett kabinettsstycke, som jag icke säljer under hundrade blanka piastrar. Men vi prata onyttigt bort vår tid; inom 38 dagar går jag till segels med den nede:laddning, som Hans Maj:t min svärfars fribostigbet förskaffsr mig och j2g måste invao dess presentera dig för den Kongl. familjen. En tjock otäck Neger, med ea hetta af 323 prader, klädd i Polsk pelsrock, med en ofantlig peruk af skeppsdref, satt i skuggan af ett stort palmt;äd och åt med slukande aptit ur ett fat, fylldt med kokt manvjockmjöl, under det fem eller sex un;a Negrinnor rördnadsfullt omgåfvo borom och afvaktade bans befallningar. Min höge slägting sade, då vi nalkades denana svarta grupp, med den alfvarsammaste min han kunde taga på sig: Min kusin, bär ser au Hans Maj:t Konungen Duc-Lagor, och här min högt älskade gemål prinssessan Zaza. Nå, skynda vig Zaza kom fram och tag Herrn i famn. Han är min kusin fort, var snäll, och gör dig icke till! Jeg efierkom anmaningen, så godt jag kunde, och 108 den unga prinsessan i famn, som, för att vara ena Negrinna från Palmudden, alldeles icke förekom mig så rasande. Konung Lagor, hvars hela språkkunskep inskränkte sig till rådbråkande af några Engelska ord, sade mig på sitt sålt någoniiag förbindligt, hvaröfver jag låtsade blifva högeligen förtjust, och till skvldis