Slut från N.o 284 af Doktor Liborii artikel, angående koleran. En fråga, som, särdeles i ett fattigt land, är af stor vigt att få besvarad, är denna: är då den asiatiska koleran i sig sjelf så farlig, att den å statens och enskildta samhällens sida nödvändigt kräfver stora uppoffringar, förutsatt då att smittan skulle kunna hindras att inkomma eller vidare utbreda sig? Andras så väl som min egen erfarenhet tyckes gifva mig rätt att påstå, att koleran i sjelfva verket icke är någon farlig sjukdom, i det sannolikt hvarje kolerafall, motadt genast i början endast med ett enkelt svett-medel, inom ett par timmar med temlig säkerhet är afböjdt. Finnas väl bland hela hären af sjukdomar många, som så lätt låta supprimera sig endast, genom en framkallad svettning? Ganska tryggt kan jag, stödd på erfarenhet, säga, att ganska få skola falla offer för denna sjukdom, om de låta de första ögonblicken få vara sig dyrbara, och de icke genom öfverdrifven fruktan på förband disponerat sig för sjukdomen. Oförskräckthet, själslugn, måttlighet och verksamhet, hvarigenom en lindrigt ökad transspiration vidmaktbålles — se här de verkliga och stora preservativerne för koleran! Men så länge exempel från de högre cch mera bildade klasserna ännu saknas, så länge ännu embetsmän finnas, sonr af feghet draga sig tillbaka då sjukdomen hotar —sålänge skall man förgäfves fordra af den mindre bildade, att han skall bibehålla mod och själsstyrka. — Att införa ändamålsenligare sperrnings-anstalter, hvarigenom samhällen skulle finna ett sådant belägrings-tillständ mindre tryckande — deri består icke problemet, sem staten har att lösa; det består snarare deri, att städer och större byar förses med stationära sjukbus, att sundhHets-polisen i allmänhet förbättras, att folket öfvertygas om nödvändigheten att under en sådan gångbar epidemi mota sjukdomen i de första ögonblicken af dess uppkomst, att de fattigare då förses med sund föda, och att deras mod icke nedstämmes. Man har resonerat så, att ett samhälles sperrande under farsotenu kostar mindre än sjukdomen, der den utbrutit; detta förhåller sig icke så, ty man måste väl icke ensamt afse den positiva förlusten härvid. Den negativa, eller hvad samhället kunnat vinna genom fri kommunikation, är många gånger större, oberäknade alla andra olägenheter :om ett sådant isolerande medför, äfven om nan ville antaga möjligheten-att derigenom skydda sig. — E-Till slut vill jag meddela utdrag af ett bref från en af Tysklands bästa läkare, Doktor Siemers i Hamburg, till Er Prof. Retzius i Stockholm, hvilket finnes infördt i vår Svenska tidskrift för Läkare. Man har beskyllat handels-städer i allmänhet, att hylla non-kontagionismen endast af köpmans-intresse. Detta motsäges ju af erfarenheicn i andra afseenden. Hvar finnas väl förträffligare anstalter för allmän nytta och välgörenhet — talande bevis för ädla försakelser och uppoffringar — än just istora handelsstäder! Dessutom äro ju läkare inga köpmän; de äro skyldiga sin vetenskap sanning, och hvad mängden af de upplystare bland dem förklara, bör väl af hvarje bildad menniska mera respekteras, än hvad allmänheten, förblindad af en falsk observation i en sak, som ferdrar vetenskaplig forskning och djup sakkännedom, så egensinnigt vidhåller. Doktor Siemers bref är af följande lydelse: — — — Kolerans kontagiositet medgifva vi eudast ganska villkorligt. Underligt har det förefallit mig att man i Finland i detta afseende skall hafva kommit till motsatta resultat, hv lka den noggrannaste uppmärksamhet och urdersökning hosl os motsäger. Anmärkom emedlertid, att der sjukdomen ej finnes, anse läkarnedess kontagiositet 2fgjord, då man deremot öfverallt der farsoten existerar eller har existerat, tror sig med full säkerhet kunna förneka en sådan beskaffenbet. Om jag undantager DP:r Steinh eilm i Altoca, så fanns bland vår läkarekorps ingen kontagionist. Alia komma vi öfverens, att de hittills kända och erkända lagarne för kontagierna ej äro användbara på koleranp,: men deremot tro vi css hafva funnit, att de psychiska intrycken spela större roll vid den förmenta smittsamheten, än man iallmänhet föreställer sig Uti min temligt vidv utbredda verkningskrets har jag haft under händer en betydlig mwärgd kolerasjuka; sorgfälligt bar jag vid hvarje fall sökt upplysning, bvarifrån den insjukrade personen skulle erhå!lit den förmodade smittan; sorgfälligt har jag också efteråt observerat den sjukes anhörige och omgifning, men aldrig funnit bevis för mnågot direkt meddelande, hvarken från person eller ting. Alltidi bafva diet-felZuppenbarligen legat till grund, utan att derföre sådana förseelser städse varit åtföljda af sjukdomens utbrott; detsamma har varit händelsen vid inverkan af andra predisponerande orsaker. Man har funnit att koleran, liksom stora snillen, ej lyder allmänna lagar. Jag bar vid flera tilifällen trott mig finna att kolera-miasmet, o.n ett sådant finnes, genom en stark hudverksamhet blir oskadligt, så att, då man äri stark svettnivg, riskerar man mindre än annars; så har åtminstone förtällandet varit med mig. — — — — Exempel hafsa ådagalagt, att man utan följder kunnat ligga i sängar, deråförut kolerapatienter befunnit sig, och en händelse bar inträffat, att barr utdruckit de ämnen, en kolera-sjuk uppkräkts, utan alt få sjukdomen. — — Vi kafva ej gjort några betydliga framsteg i sjukdomens terapie, men det naafve vi alltid funnit besannadt, att om man af sina resourcer vill vänta någon nytta, böra de så fort ske kan anlitas, hvadan en snar hjelp här alltid är den säkraste. Sådan är Doktor Siemers erfarenhet i saken; denna tar sedan senom de månofaldigacte jakttavelser hos Iäkan