Aftonbladet – 5 december 1834, sida 2

ad lUllttas dlgyll Mr, MMM PO NM EE MRB Ia tagen kännedom, få med påminnelser inkomma. Stockholm den I Decemb. 1934. PV. F. Dalman. DEN BLIFVANDE RIKSRÄTTEN OCH STOCKHOLMS DAGBLAD. Uti Stockholms Dagblad för i dag har ånyo en oförliknelig Insändare åter varit framme med en äkta djupsinnig uppsatts, som har till ändamål, att blidka och bereda sinnena hos den blifvande Riks-Rättens Ledamöter. Man får häraf veta, att det är den falska liberalismen, som varit orsak till RiksRättens anställande, en liten kompliment åt Friberre Cederström ! Förmodligen skall mången, sedan han läst denna artikel, finna Stats-Råoets Ledamöter så rentvättade, att hvarken Rysstvål eller såpa kunnat utträtta hälften så mycket; ty man lär sig deraf icke allenast, att Regeringen handlat fuilkomligt rättsenligt, då den förklarade sig icke kunna medgifva Ständerna, att låta det vid förra Riksdagen fattade beslut om det utländska lånets upptagande nu förfalla, oaktadt det rörde ett ämne, hvarmed Regeringen egentligen icke hade något att skaffa, och som endast öfverlemnades till dess sanktion, för att hos de utländska kapitalisterna öka förtroendet för säkerheten om återbetalningen, utan äfven, att om också Stats-Rådet skulle finnas hafva felat mot 75 f., så kan alldeles icke något ansvar följas ja, författaren bar i sitt tvättnit gått så långt, att han förklarat 75 9.s föreskrift, om förbud emot ett ämnes åter upptagande för andra gången vid samma riksdag, endast inträda då det första förslaget genom 2 Stånds stadnande mot 2 förfaller, men icke om 3 Stånd afs!å det!! Utan att fästa alltför stor vigt vid den sak, som skall förekomma inför Riks-Rätten, vilje vi likväl följa Dagblads-Insändarens uppmaning, att reda hans begrepp derom att ifrågavarande åtal icke nödnödvändigt måste blifva alldeles utan påföljd. Om den ifrågavarande Regeringsåtgärden är en öfverträdelse at 75 S. Riksdagsordningen, så är det tydligen ett i embetet begånget fel. Nu är det visserligen sant, att i ansvarighetslagen för Stats-Rådets LedarBöter finnes denna 54. icke upptagen bland dem, för hvilka särskildta ansvarshestämmelser äro utsatta, och man har sålunda velat hänföra saken till nämnde lags 6:te f., som säger: Uraktlåter Stats-Råds Ledamot eller Konungens Rådgifvare i kommandomål, att de öfrige dem i Grundlagen uttryckligen föreskrifne, men i denna AnsvarighetsLag icke särskildt uppräknade pligter och föreskrifter, jakttaga och fullgöra, ankomme det på Riksens Ständer, att hos Konungen göra sådan anmäJan, hvartill 107 . af Regerinegs-Formen dem berättigar. Man skulle dock för det första kunna säga, att denna erinran om Rikets Ständers rättighet var temligen öfverflödig, ty den äga deialla fall att utöfva, på Koanstitutions-Utskottets förstag, kvilka förseelser Stats-Rådets Ledamöter än måtte ha föröfvat, när Utskottet finner skäligt, att icke använda Riksråtten. Men om man siår upp ansvarighetslagens inledning, så heter der om Stats-Rådets Ledamöter: De äro ej allenast såsom Medborgare och för sina personer underkastade hvad allmän Lag och Laga stadgar bjuda, utan skola ock för sina rådslag och gerningar, i och för deras Embeten, vara Konungen och Rikets Ständer ansvarige, på sätt RegeringsFormen utstakar, och här nedanföre stadgas. Denna ansvarighetslag är icke någon särskildt, enkom för Stats-Rådets Ledamöter vidtagen författning, efter hvilken allera de kunna dömas, utan är blott dels ett förtydligande af allmänna lagen, till hvilken hon hänvisar, dels en förändring aeri t. ex. i fråga om utkräfvande af en olagiig skatt, för hvilket brott det i allmänna lagen stadgade straffet här förmildras till Embetets förlust. Nu åberopar hon, såsom grund för Stats-Råds Ledamots dömande, hvad Regerings-Formen utstakar. Maa måste då rådfråga denna. Hon säger i to6:te : om Stats-Råds Ledamöter uppenbarligen handlagt emot deona Regerings-Forms tydliga föreskvift, cller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, och af andra Rikets gällande lagar, c. Det är sålunda icke endast för öfverträdelse af Regerings-Formen, utan äfven för öfverträdelse af andra Rikets gällande Lagar, som de kunna ställas under tilltal, men hvilket tilltal bör ske iovför Riks-Rätt, och entameras ej af enskildt person, ulan af KonstitutionsUtskottet. Men ansvarighetslagen handa