gäran lemna vidsträcktare bifall, än Kongl. StatsKontorets, i deana fråga, fattade beslut innehåller (se ofvan.) Jag sökte derefter enskilt öfvertyga åtskilliga : Stats-Kontorets Ledamöter om deras uppenbara f misstag, och då jag trodde mig förmärka, att de, som man säger åa contre coeur, meddelat den ifrågavarande förklaringen, och jag ogerna ville söka mn tillflykt i en offentlig anklagelse, blott ändamålet kunde vinnas, försökte jag att ytterligare begränsa föremålet för min anhållan, och begärde få taga afskrift af alla de Kongl, Bref, hvilka till Kongl. Stats-Kontoret sedan den 1 nästl. Maj ankommit, rörande dispositionen 1:0 å de uppå Åttonde Hufvudtiteln anslagna så kallade extra afgifter, 2:0 å Tredje Hufvudtiteln för oförutsedde Milhtärbehof. Men icke ens detta var nog; Kongl. Stats-Kontorets svar blef: att enär denna begäran tillika icke innefattade speciel uppgift å ämnet för hvarje af de äskade handlingarna, ansåg Stats-Kontoret berörde begäran, enhat Tryckfrihets-Lagen, icke kunna af Stats-Kontoret bifallas. Jag frågar nu, hvad ionebär detta fortsatta vägrande af Stats-Kontoret, att fullgöra Grundlagens tydliga bud, annat än att i trots af denna GrundJag söka göra Administrationens förhandlingar oåtkomliga för Publiciteten. Ty då Stats-Rådets förebafvanden äro en kemlighet, intilldess de emanerat, i form af Reskripter, samt dessa sedermera icke utlemnas från de verk, dit de afgått, så framt sökanden icke förut känner deras föremål och innebhåll, (hvilket åter, om tystlåtenheten i Stats-Expeditionerna behörigen iakttages, icke är möjligt), så blir följden, att de äro och förblifva hemligheter samt sålunda undandragas Publicitetzus granskning; hviiket dock är emot Tryckfrihetslagens både anda och bokstaf snörrätt stridande. Lägger man nu härtill, att tillåtelsen att utbekomma handlingar af samma slag och under enahanda form varit under loppet af nie månader medgifvet och tillåtet, samt följaktligen ansedt lagligt af samma Embetsverk, som stdermera vägrat utgifvandet, så ledes man icke till några särdeles fördelaktiga jemförelser emellan den blinda lydnadspligt, som vissa Embetsmän anse sig skyldiga konsiderationerna för maktens vinkar, och den, som detro sig böra egna åt Lagarna. Men alla politiska reflexioner åsidosatte, lärer Hr Justitie-Ombudsmannen twvifvelsutan af ofvanstående framställning inhemta, huru godtyckligt, och emot Grundlagevs ordalydelse uppenbarligen stridande, Stats--Kontoret 1 förevarande mål förfari:t, och huruledes, efter en sådan tolkningsmetod, Tryck frihetslagen skulle tid efter annan kunna helt och hållet eluderas, i afseende på hvarje Svensk mans i 2 5 4 mom. Tryckfrihetsförordningen försäkrade rättighet, att i allmänt tryck utgitva alla allmänna ärenden rörande handlinga af hvad beskaffenhet de vara må, samt den vederbörande tjensteman, till beframjande bäraf, ål;gda skyldighet, att, vid ansvar såsom för tjenstens försummelse, alla sådana handlingar genast och utan tidsutdrägt emot lösen utlemna åt hvem det äskar; äfvensom en hvar medborgares rätt, att i alla Arkiv äga fri tillgång, att få på stället afskrifva, eller afskrifva låta, eller, om dervid betydande hinder äro, i bevittnad afskrift, emot vederbörlig lösen, utbekomma alla slags handlingar i hvad ämne som helst. Är nu icke en lista, ett Diarium öfver ankommande Kongl. Bref en handling, som rörer allmänna ärenden? Äro icke Kongl. Maj:ts Reskripter, angående Extra utgifter på S:de Hufvudtiteln och oförutsedda Militärutgifter på den Tredje, sådane handlingar? Är det icke oförtydbart enligt tryckfrihetslagen min rätt, att utbekomma alla slags, i hvilket archiv som helst, och således äfven i Kongl. Stats koatoret, befintbga handlingar i hvad ämne som heist? Och innefattar detta ej min rätt att få afskrifva eller mot lösen utbekomma afskrift af hela Archivet, om jag så behagar? Och man har ju ej bestridt, att de af mig begärda handlingar fönnas i archivet? Nå väl! följer icke härutaf, att min Grundlagseuliga rätt är kränkt och, hvad som egeniligen är betänkligt, att ett försök derigenom ar vågadt att tillintergöra fibetens dyrbaras:e värn, Tryckfriheten. Till hvem då skulie Medborgaren 1 första rummet böra vända sig, om icke till RiketsStänders Justitie Ombudsman, denne af Folkets Ombud tillsatta väktare öfver lagarne. I Det är således imed full tillit, att varda till mih