Aftonbladet – 5 december 1834, sida 1

En fråga af högsta vigt för tryckfriheten är för närvarande achävgig bos rikets Ständ-rs Justitie Ombudsman. Denna fråga angår ivgeoting micdre, än huruvida det skall vara emheisverken tillåtet, att genom en godtycklis tydnirg inskränka och till ex viss grad tillintetgöra din rättighet, som i tryckfrihetslagen uttryckligen är hvarje medborgare medgifven: alt i allmän: tryck utgifva alla allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll och beslut — — utan åskilnad på målens beskatfenbet ff civila, krimoivella, ekonomiska, militära eller eålesiastika m. m. — och att till den ändan, icke allensst alla sådana handlingar vid 9 iomstolar cch andra ofvennämde verk och embePien, genast, och utan tidsudrägt emot lösen utlemnas åt hvem det äskar, avtingen han har i saken del eller ej, vid ansvar såsom för tjenstens försummelse, — — utan äfver, vid samma ansvar, i alla archiv, hvar och en fri tillgång lemnas att få på stället afskrifva eller afskrifva låta, eller om dervid betydande hinder möta, i bevitnad afskrift mot vederbörhg lösen utbekomma alla slags handlingar af hvad ämne som helst? At: Styrelsen hos oss cke älskar offentiigheten, derpå her raan redan minga föregående hevis, ibland annat det bekanta kunvgabrefvet till Krigs-kollegium af år 1820, som förbjuder handlingars utgifvande derifrån af tjenstemännen, äfven då de blott röra hushållningen med armeens provianterivg och beklädnad m. m.; men man äger all anledning att hoppas, att den nuvarande Justitie Ombudsmannen iecke skall börja utöfningen af sitt embete dermed, att genom underlåten heifran Jemna ett slags sanktion åt försöken, att fullfölja detta hemlighetssystem, hvars följder uti den af Hr Dalman ingifne klagoskriften blifvit så tydligt skildrade. Våra Läsare skola säkert med inresse taga kännedom af ifrågavarande skrifis innehåll, hvarföre vi införe den in extenso, så lydande: Till Rikets Ständers Justitie-Ombudsman. Det har ofta blifvit öfverklagadt, att T dningarne dels sakvade fullständig kännedom angående hvad som tilldrog sig inom Administrationen, dels grundade sina wvotiser derom på sqvaller, cels icke rsed den nosgrannhet och sakkunskap, som vederborde , fällde sina omdömen i dylika mål. Orsaken härtill har man velat igenfinna, antingen i publicisternas brist på uppmärksamhet, eller i deras brist på vilja, att ärligt undersöka förhållandet Häremot har visserligen blifvit invändt,att Administrationens organer med skygghet, och i strid med Tryckfrihets-Lagen , unvanhöllo Publicisten kun