Aftonbladet – 4 december 1834, sida 2

des tll antydande af de förnämsta. Ridderskapet och Adeln, som. eger ett öfvervägande inflytande på Riksdags-ärenderna, dels derigenom att detta Stånd numera till största delen utgöres af Regeringens egna medlemmar simt civila och militära Embetsoch Tjenstemän, dels genom rättigbeten attefter behag tilisätta UtskottsOrdföranden, hvilka hafva Utskottsgöromåleas handläggning och fortgång helt och bållet i sia makt, Ridderskapet och Adeln, säger jag, detta i anseende till flera utmärkande försträden, utan all jemnförelse, inflytelserika Riks-Stånd, har vid innevarande Riksdag, i snart sagdt alla frågor af isardeles vigt, handlat i fullkomligaste motsats till BorgareStåndet. Silunda har Ridderskapet och Adeln, som vid början af Riksdagen, uti72 S Reg.-Formen bortgifvit en af Rikets Ständers förnämsta koustitutionella rättigheter, sedermera förkastat frågan om representationsförändring, beviljat de flesta ifrågasatta, till millioner uppgående nya Statsauslaz, ogillat hvarje motion, åsyftande besparing och reform i det öfver all föreställning kostsamma försvarsverket, för obefogad betraktat hvarje framställning om nationens sjunkande välstånd och afslagit allt annat afseende på yrkad lindring i skatter, än det som innefattats i planen, att, medelst fondsystemets införande, kunna på efterkommande öfverflytta någon del af de för Krigsväsendet städse fordrade nya utgifter, vägrat jordbruket den framför alla slags lån stora och wvigtiga fördel, som skulle hafva tillskyndats detsamma genom den, i Ekonomi-Utskottets förslag till skjutslegans förändring och skjutsens öfverflyttning på Entreprenörer, beredda möjlighet till befrielse från det, öfver all beskrifning tryckande och förderfliga skjutsningsbesväret, lemnat utan uppmärksamhet alla försök att påskynda innevarande, redan alltför långa, för landet och dess näringsidkande representanter, i många bänsrenden, högst betungande urtima riksdag, och ändtligen förnekat tillbörlig aktning för Borgare-Ståndets afsigter — — — ådagalagdt derigenom, ait ingen tillrättavisning lemnats och intet återkallande till ordningen ägt rum vid de särskilta tillfällen, då Talare på Riddarhuset, skrifiligen eller muntligen, dels med tillmälen af en betänkligt förnärmaade art rigtat personliga anfall mot vissa Ledamöter af Borgare-Ståndet, dels på evt förorättande sätt angripit detta Stånd, gemensamt med de a2:ne andra Ofrälse Stånden! Under sådava omständigheter och då allt det goda, Borgare-Ståndet nu kunnat för det allmänna åstadkom.a, till det mesta är af negativ art eller inskränkt till de, med Presteoch Bonde-Ståndets tillbjelp, meddelade afslag uppå åtskilliga bland de flera propositioner om högst betydligt ökade Statsutgifter, hvilka utgjort ett bland de försämsta föremålen för denna Riksdag, så kan något tvifvel om nödvändigheten af förändring i representationssättet desto mindre återstå, som det af mig nu skildrade beklagansvärda förhållande synbarligen visar, huru skadligt privilegii-intresset är för all sann upplysniog och för all ädel fosterlandskänsla, samt huru vådan för nationen af närvarande Ståndsfördelning tillväxer i samma mån, som AdelsStåndet, mer och mer identifieradt med ministeren, uti sitt vanliga, i gevusvar på Borgare-Ståndets alltid iakttagna moderation, ofta afen förundransvärd bitterhet utmärkta handlingssätt, i sjelfva verket endast uttrycker minisigrens vilja och tänkesätt! — — — Må den, som tager allt aetta i fördomsfritt betraktande, här framträda och förklara, om jag har orätt i mitt yrkande, att Borgare-Ståndets medlemmar, vid eftersinnande endast af denna Riksdags ärkligaste tilldragelser, äro af pligt ech samvete, af aktning för sig sjelfva och sina koramittenter, och af omtavka för nationens sannskyldiga bästa uppmanade, att på hvad sätt lämpligast ske kan, söka tillfälle att kalkas Hans Maj:t Konungen, för att med sanningens hela frimodighet i underdånighet framställa tidens oundgängliga kraf af skyndsam förändring uti närvarande, för Sverge ofta så olycksfulla representationssätt, framställa, huruledes den delaf folket, som kan anses för nationens kärna, i detta hänseende hyser gemen:amma önskoingar, hvilka för enskilta kasters stridiga, med det allmännas båtnad oförenliga åsigter icke synes böra uppoffras; huruledes representationsföränaring, Säsom iniativet till alla andra nödiga och nyttiga reformer i vårt förslappade statsskick, är för landets Regering ett medel ull ökadt anseende, större inflytelse och ojäfaktiga anspråk på nationens tillgif venhet, samt ändtligen, såsom en följd häraf, under-. JA En